Nu är de (sedan en tid tillbaka) äntligen ute! Ett lite långvarigare pyssel som länge följt både mig och min blivande make. Bröllopsinbjudningskorten. Självklart kunde jag inte motstå frestelsen över att få göra dessa själv...
Många kvällar med planering som sedan har övergått till klipp och klistra. Jag tog tillfället i akt att testa på lite nya tekniker såsom att riva råkant på pappret och embossing. Inuti inbjudningarna satte jag nämligen två små "hörn"stämplar i silver som jag embossade (så att de blev ett lite upphöjt reliefmönster av stämpeln) Vi använde oss av ett lite hårdare papper med lätt struktur (ivory/vaniljvita) där all text skrevs ut på en skrivare.
Kuverten köpte jag på Panduro, vanliga bruna, avlånga kuvert. På Martha Stewarts hemsida hittade jag ett tips om att "fodra" kuverten. Och eftersom jag är otroligt svag för saker med vacker insida, så var detta såklart en självklarhet för mig. "Foder"mönster (ett randigt och ett småprickigt) skrevs ut på ett naturvitt vanligt papper. På Marthas hemsida fanns det bra beskrivning på hur själva "fodringen" skulle göras, väldigt enkelt och logiskt. Genast blev de vanligt bruna kuverten både vackrare och roligare! Adresserna skrevs även de ut på skrivare, fast i grönt, likt detaljer på både inbjudningskortet och kuvertets foder.
Som avslutning förseglades kuverten med ett silversigill. Mest för, ja hur många gånger får man sätta ett sigill på ett kuvert? Just det. Det man skall tänka på där är att lämna in breven direkt till en brevbärare eller på postkontoret och be om manuell sortering. Annars finns risken att de hamnar i en sorteringsmaskin som kan ha sönder sigillet. Jag använde mig av "elastiskt" sigill, vilket är lite tåligare än de gamla hederliga lackstängerna. Men man vet ju aldrig.
Tur att vi skall ha ett lite mindre bröllop, för så många fler inbjudningar hade jag inte orkat göra. Men en sak är säker, några fler pyssel innan det är dags skall jag nog se till att hinna. Förhoppningsvis..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar