del 3. att sy en brudklänning 1 av 2

Resultatet av tygjakten! Tyghögen, innan saxen satts i den.

När jag äntligen bestämt mig för hur klänningen skulle se ut så var det hög tid att sätta igång! Mönster konstruerades från grunden. Och som alla ni som syr vet så är det är mönstret som tar tid. Det tar en himla massa tid att få till det. Så att det blir den där perfekta passformen som man förväntar sig. Det är inget man bara "slänger ihop" på en kväll eller två. Två toiller (provklänningar) senare började jag känna mig så pass nöjd med mönstret att jag vågade bege mig ut på tygjakt. Vilket inte är världens enklaste uppgift. Jag upplever det ofta så att när jag är på tygjakt, oavsett till vad, så har jag en bild i huvudet på det exakta tyget. Allt ifrån färgen, kvalitén och känslan. Aldrig hittar man det där perfekta tyget. Och lika besviken blir jag varje gång. 

Men, en kylig dag i mars, tillsammans med min bästa vän (lyckligtvis så är även hon designer och sömmerska) begav jag mig till storstaden över dagen för att leta brudklänningstyg. Otroligt nervös över vad resultatet skulle bli. Skulle tiden räcka till? Skulle jag åka hem till ön tomhänt? Överst på listan stod SPETS. Övriga tyger visste jag att jag kunde få tag på annan väg. Men SPETS var ett måste. Redan klockan två var allt inköpt och färdigt. Utmattade av nervositeten och lite smått chockade över att vi faktiskt hittat precis det vi sökte promenerade vi runt och småkikade i butiker tills det blev dags att bege sig hemåt igen. Lyckligtvis hade min vän sytt några brudklänningar sedan tidigare så hon hade full koll på vilka tygbutiker vi skulle besöka. Och hon hittade vägen (jag hittar ingenstans i storstaden..) Hos Sidencarlson hittade jag de (tro det eller ej) perfekta spetstygerna. 6+1 m elfenbensvit spets. Men ja, det kostade också. Man tjänar inte massa pengar på att göra jobbet själv, kort och gott. Men skall man ha drömklänningen så finns det inte mycket annat att göra. En köpt brudklänning kan ju kosta alltifrån en tusenlapp upp till ja, gud vet vad... Så några 75. 000 var jag inte i närheten av i alla fall. Och jobbet gjorde jag ju gratis.

De övriga tygerna beställde jag från Stoff och stil, fodertyg, sandtvättat sidentyg och brudtyll. Där kunde man spara lite pengar, jämfört med att köpa detta i tygaffären. Totalt består klänningen av 5 lager tyg. Innerst hittar man ett naturvitt acetat fodertyg (acetat skall nämligen inte bli statiskt, därför skall man välja detta som foder) sedan ett naturvitt sandtvättat sidentyg, spetstyg och sedan två lager tyll ytterst. Livet består av foder, sidentyg, spets och en annan glesare spets med fin uddkant ytterst. 

Jag tog ledigt en dag från jobbet för att klippa till klänningen. Jag ville vara helt själv när tillskärningen skulle ske. Ingen familjemedlem som stör koncentrationen, ingen katt som springer över tygerna med smutsiga små tassar. Dagen blev dock inte riktigt som jag tänkt mig. Jag vaknade dunderförkyld. Detta gjorde att jag tvivlade starkt på min koncentrationsförmåga. Men jag lät inte förkylningen vinna utan ockuperade hela vardagsrumsgolvet med tyger. När familjen kom hem på eftermiddagen hade jag lyckats skära till hela klänningen, med lite vila emellanåt. Äntligen kunde jag få börja sy den! Nu kändes det som den svåra biten var över, eller? Nervositeten låg och pyrde inom mig. Jag hade ju aldrig sytt eller gjort ett liknande projekt innan (förutom en balklänning när jag ännu gick i skolan..) Hade jag klippt någon del fel? Glömt att vända mönstret? Tänkt fel? Gjort den för liten? Glömt sömsmån?