blomma i mörker.

Jag är egentligen ingen förespråkare för tyg/plastblommor. Ingenting kan någonsin ersätta äkta blommor, hur fint gjorda de än må vara. Men såhär års när man går och väntar på att blommorna skall titta upp i trädgården, men egentligen vet man att det ännu kommer dröja ett bra tag innan man kan skämma bort sig själv med snittblommor plockade direkt ifrån trädgården. Oj, vad jag längtar efter att kunna få göra det! Och visst kan man gå till blomsteraffären och unna sig vackra snittblommor då och då. Men tyvärr blir det lite väl dyrt i längden, i alla fall för mig (även om jag flitigt se senaste veckorna inhandlat tulpaner från ICA) I mitt fall är det framförallt så att jag så gärna skulle vilja ha hela mitt hus fyllt med blommor! Och framförallt i badrummet. För visst känns det som att blommor passar fantastiskt bra in i ett badrum?! De inger en sådan frisk och fräsch känsla, precis så som ett badrum borde kännas. Men nu är det så att vårat badrum ligger i norrläge. Dessutom har vårt badrum ett rätt litet fönster, dock utan "bubbligt" glas, så det släpper ändå in rätt bra med dagsljus. Men jag vet inte hur många blommor som har gått döden till mötes i vårt badrum. Nu senast var det en stackars grön, liten växt som jag tagit skott ifrån från badhuset. Jag tänkte att det ändå var lite mörkt och fuktigt i badhuset, så kanske, kanske skulle den trivas även i mitt badrum. Den lilla växten levde ett bra tag, ett år kanske. Men resultatet blev föga svagt; den växte inte. Inte alls. Meningen var att den skulle växa över krukkanten och hänga ner med sina långa, gröna blad. Det inträffade aldrig. Och så en dag så var den bara död. Den gick samma öde tillmötes som tidigare försök av "plättar i luften",  fikus och "hjärtan på tråd". Stackarna. 

Till en början trodde jag att det berodde på att det kanske blev för fuktigt där inne. Men det är ju inte fuktigare där inne än i något annat badrum. Nu har jag kommit fram till att det beror på just norrläget. Solen hittar aldrig in i badrummet. Och faktum är att ingen blomma växer och lever i mörker. Än har jag i alla fall inte hittat någon. Eller jo! De enda levande växterna jag har i badrummet är en orkidé (jag skall erkänna att den inte blommat på evigheter, men den lever...) och en "garderobsblomma". "Garderobsblomman" lever och är grön och fin, så den gör verkligen skäl för sitt namn. Förmodligen är det den enda blomma som någonsin kommer att trivas i vårt badrum (och om den nu "trivs" kan jag ju inte garantera.)

Därför har jag fått se mig besegrad av mörkret. Men skam den som ger sig! Istället för äkta vara så har jag lyckats hitta rätt så verklighetstrogna tyg/plastblommor. Och de blommor minsann året om i vårt badrum! Just nu hittar man ett fång med kungsängsliljor i en vas, en vit krokos, och en gammelrosa stor ros. En vit Hortensia blommar flitigt i en kruka bredvid badkaret, vilket en äkta aldrig någonsin skulle göra. Dessutom bidrar en tavla med florabilder som hänger på väggen och en fönsterfilm med orkidésiluetter till växtligheten i badrummet. Och ja, tillsammans så tycker jag att de trots allt inger lite av de friska och fräscha förväntningarna och känslan. Ibland flyttar jag runt snittblommorna till andra rum eller byter vas. För att få lite ombyte och förnyelse. Det bästa knepet för att piffa, både billigt och enkelt!

underbara doftranka.

Som sagt så kan jag inte göra annat än att längta efter våren. Men vem gör inte det såhär års?! Igår upptäckte jag dock att snödropparna har slagit ut för fullt. Underbart! Jag längtar också lite smått efter att min vackra doftranka skall få lite kraft och börja blomma så ljuvligt som den då och då gör. Doftrankan är köpt på ICA för några år sedan (om jag inte minns fel) och stortrivs tydligen hemma hos oss. Till en början hade jag den stående i fönstret i ateljén men ganska snart hade den vuxit ur sin plats. Ja, det blev helt enkelt för besvärligt att behöva trassla ur symaskinen ur dess blomstänglar som växte hejvilt! Snart fick den en ny plats i vårt stora fönsterparti i vardagsrummet. Där kan den växa bäst den vill, vilket den också gör. Tack vare gardinstången och lite snöre hålls blomstänglarna på plats. Och jag njuter av att ha något så stort, grönt och friskt i vardagsrummet. Det ger en lite ny kraft. När den blommar så fyller den dessutom hela huset med en ljuvlig blommig doft, för den gör minsann skäl till sitt namn, doftranka. Inte för starkt, men man behöver absolut inte fundera på att behöva köpa hem någon "konstgjord" doft. Dessutom är blommorna alldeles ljuvligt söta, med sina vita, porslinsliknande blomklasar. Å, vad jag längtar! 

Återtåg och födelsdagskort

Här hemma har dunderförkylningen gjort återtåg. Eller kan man kalla det "återtåg" om den aldrig riktigt försvunnit? Hela veckan har jag snörvlat mig igenom dagarna på jobbet, men igår kändes kroppen helt paj efter bara några timmar. Det blev till att bege sig hem och få sova några timmar för att det skulle kännas lite bättre igen. Nu håller jag tummarna för att jag ska må bra i helgen så att jag och lilla L kan mysa och ha kul tillsammans medan R är bortrest hela helgen.

På tal om något helt annat, för i födelsedagspresent fick R en cykel. En förhoppning om att jag kanske skall få ha min för mig själv.. Därför såg jag till att göra ett grattis-kort med just en cykel på. Det kändes ju lite som det passade liksom. Kortet är ivoryfärgat papper av lite hårdare slag, utklippt och vikt i måtten 14x14 cm. Tyvärr så kan jag inte ta åt mig äran helt för teckningen av cykeln, utan jag googlade efter cykelbilder på internet för att ha något att gå efter. Där hittade jag en perfekt bild, som jag målade av på mitt kort helt enkelt. (Men jag gjorde färglade min cykel i svart istället för rosa som på bilden.. Och så plockade jag bort blommorna i cykelkorgen) Man kan ju alltid önska att man vore så duktig på att måla. Tillsammans med lite akvarellfärger och några fina mönstrade papper som klistrades på kortet (och blev ballongerna) var kortet tillslut färdigt. 

Jag passade även på att göra ett eget kuvert som passade kortets storlek. Eftersom kortet var fyrkantigt och inte av standardstorlek, så hade jag inga färdiga som passade. Men med två A4 papper, en sax och och lite lim så var snart ett kuvert i rätt storlek fixat. Jag hittade instruktioner på hur man gjorde HÄR. Sedan utformade jag mitt kuvert så som jag ville att det skulle se ut. Passade i alla fall perfekt till "cykel"kortet!

trånar efter våren.

En och en halv vecka av förkylning, hosta och snor. Och än verkar det inte vilja ge upp. Ikväll blir det soffläge för min del. Men dagar som denna; när solen har lyst starkt på himlen och någon enstaka fågel kvittrar tappert i träden, infinner sig snabbt vårkänslor och det hela känns genast lite lättare. Även om lyckan som varade förblev kort; när jag väl körde hem från jobbet öste regnet ner. Inte lika vackert och inspirerande, utan mest grått och tråkigt. 

Men så småningom så skall det nog se till att bli vår och tills dess får man ta tillfället i akt till att längta lite och kanske rentav smygstarta?! Jag älskar alla vårblommor som nu finns att köpa. Ett perfekt sätt att tjuvstarta våren inomhus lite innan den på riktigt infinner sig. En av mina favoriter är pärlhyacinten. Ett klunga med såna brukar jag införskaffa mig varje tidig vår för att sedan plantera ut i trädgården, där man sedan kan njuta av dem, år efter år. I år har jag ännu inte dykt på några Pärlhyacinter än tyvärr, men jag har istället införskaffat mig en Kungsängslilja. I vardagsrummet står den nu och blommar med sina vackra fläckiga, klockformade blommor. De doftar rentav lite vår, eller nja kanske inte. Jag har faktiskt tyckt att de doftat lite illa (jag blängde lite arg efter katterna när jag satt i soffan, tills jag insåg att det nog var de nya, vackra blommorna som var skyldiga till lukten..) Men min näsa är så rackarns förkyld, så vad vet jag. Tillsammans med nya blommiga gardiner (från H&M Home, som jag bara älskar!) känns vintern som bortblåst och jag kan välkomna våren med öppna armar. 

hjärtliga kort.

Ja, när nu denna förkylning tänker släppa... Ena dagen upp, andra dagen ner.  En vecka har det nu gått för mig sen jag började känna mig risig och ännu har orken inte alls hittat tillbaka. Det jobbiga är ju att man blir så rackarns uttråkad och rastlös, fast samtidigt inte orkar göra ett dugg. 

Jag hade tänkt hinna pyssla och fixa lite inför idag, Alla hjärtansdag, men orken har inte funnits. Det enda jag har gjort i veckan är lite kortpyssel. Framförallt för att det varit födelsedagsfirande och ett kort skulle göras till det. Men sen var jag tvungen att göra några lite mer "alla hjärtans"-betonade. Och ja, det är ungefär där maxgränsen för vad orken tillåtit varit. Klippa och klistra lite i soffan. Lite lagom jobbigt, dessutom kunde ju lilla L vara med att klistra lite. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om resultatet, ibland blir det liksom så att man inte vet vad man känner. Blev det fint? Eller blev det rentav fult..? 

Jag tog lite papper som jag hade hemma, och klippte och klistrade några små hjärtan på ett vikt ivoryfärgat papper. Hjärtana är 3-i-1, så att de skulle bli lite tredimensionella, reser sig från kortet liksom. Sedan är de fastklistrade på kortet och på ett kort sydda på symaskin med några stygn i mitten. Om man har en hjärtanstans så är det att föredra, men det hade inte jag så alla hjärtan fick klippas förhand. Men det gick det med! Inuti är korten embossade i guld. Jag var ju tvungen att få testa mina nyinköpta bokstavsstämplar (från ICA Maxi). De var lite knepiga att lyckas stämpla rak, men de är väl lite det som är charmen också. Hantverk.

del 12. kärlekfyllda hjärtan.

Det kändes lite passande att slänga in ett hjärtan-inlägg så här på Alla hjärtans dag. Lilla L hade nämligen (som jag tidigare nämnt) 5 st mjuka hjärtan som hon höll i handen, släpade i marken vid vigseln på vår bröllopsdag. En idé jag fått efter att ha googlat runt lite på internet. Som en mjuk och gosig kärleksförklaring. 

Hjärtana sydde jag själv, två i linnefärgad linnetyg med vitt blomtryck (samma tyg som jag sydde servetter i, men mer om det en annan gång!) och tre i enfärgat vitt linnetyg. Mönstret var lagom stort att få ut på lite små slattar som låg och skräpade hemma. Två av hjärtana var lite större, tre lite mindre. Alla hjärtan fick varsitt smalt, vitt bomullsband fastsytt, alla i olika längder. Hjärtana fyllde jag sedan med vadd för att få dem mjuka och gosiga. Det hela gick i ett nafs och resultatet blev väldigt bra. Det passade dessutom väl in i temat kändes det som. Söta lilla L drog duktigt hjärtana efter sig när hon gick in till tonerna av "Thousand years" tillsammans med sin favoritperson, tärnan moster Ninni. 

Numer är hjärtana uppdelade, tre hänger på linneskåpets handtag i hallen. Där passar de bra. Två hänger på badrumsskåpets handtag i badrummet. Som en ständig kärleksförklaring och påminnelse om en fantastisk, kärleksfylld dag.

det bästa till den bästa.

Idag är det födelsedagsfirande här hemma, trots snor och hosta. Äntligen är vi lika gamla, R och jag! Självklart blev det frukost på sängen för födelsedagsbarnet, med paketöppning och ett fång vackra vita rosor. På paketet hängde ett litet egengjort kort som jag snott ihop. I ett tjockare naturvitt papper med ett hjärta på framsidan och "PUSS!" embossat i guld på baksidan. Bara det bästa till min älskling. 

med magen i vädret.

Ikväll trotsade jag för en kort stund förkylningen som för tillfället råder i min kropp för att baka ihop en tårtbotten till morgondagens kalas. Och visst var det energikrävande även om det bara var för en kort stund. Jag förstår inte hur man fortfarande kan vara helt orkeslös, nästan en vecka senare. När skall det släppa? Jag passade i alla fall på, när alla bakgrejer ändå var framme, att svänga ihop några av mina favorit-muffins; kladdiga chokladmuffins. Enkla att bara svänga ihop, kanske hjälper det också att de har bakats här hemma ett antal gånger förut. 

Äntligen har jag dessutom införskaffat mig ett alldeles eget förkläde! Konstigt nog så tillhör alla förkläden R här i huset. Så, med magen i vädret (minst sagt!) invigdes nu det nya röd/vit prickiga förklädet med tårt-och muffinsbak. Det kändes lite dråpligt att knyta på ett kort förkläde över den stora, putande magen. Förmodligen såg det inte klokt ut!

Nu hoppas vi att både jag och lilla L känner oss någorlunda pigga imorgon så vi på kvällen orkar fira R's födelsedag. Med lite tårta och gott sällskap!

del. 11 gåvobox.

Eftersom jag själv endast varit på två bröllop i mitt liv (varav jag var 2 år på det ena) så kände jag att jag inte hade särskilt mycket erfarenhet av just bröllop. Jag såg det visserligen även som något positivt, eftersom jag själv inte hade något att jämföra med, så kändes det som att risken skulle bli större att man själv verkligen tänker till hur VI vill ha det. Istället för att jämföra och göra eller inte göra som alla andra. Att få göra allt på sitt sätt. Men visst önskade jag ibland att jag visste lite, lite mer i alla fall. Jag passade därför på att få lite tips av mina vänner som varit på lite fler bröllop än jag själv.

En av sakerna jag funderade lite på var gåvobox. Ibland dök jag på fenomenet när jag googlade runt och sökte efter olika bröllopssaker. Skulle man ha det? Vad skulle man i så fall ha i asken? Det verkar som man ofta ger bort något finare godis/chokladpraliner eller liknande. Men efter ett tips från en vän bestämde vi oss för en lite mindre seriös variant. På varje gästs plats ställdes en liten box. Inuti den hittade man ett "överlevnads-kit" för kvällen. Innehållande: tuggummi, huvudvärkstablett, öronproppar och tandpetare. Alla singlar, gammal som ung, fick även en kondom. Vi hade skrivit ut små lappar som på rim beskrev vad varje grej skulle användas till under kvällen som även de lades i gåvoboxarna.

Jag hittade bild på en gåvobox-modell som jag gillade, om jag inte minns fel så kan det ha varit på Martha Stewarts hemsida. Jag ritade ut den i den storleken jag önskade, där fick jag testa mig fram. När jag fått till en bra mall så var det bara att börja rita av den på ett tjockare (ivory/vaniljfärgat) papper och börja klippa ut dessa. En till varje gäst var ju tanken, så det tog såklart sin lilla tid. Men med god hjälp av R var de snart utklippta allesammans. För att fixa till askarna ännu mer så ritade jag små rektanglar motsvarande pappersaskens bottenstorlek i grönprickigt eller grönrandigt papper (som var smårester kvar från inbjudningarna.) Pappersrektanglarna klistrade jag fast inuti på askens botten, för ett lite mer arbetat utseende. På varje ask gjorde jag sedan små hål på locket, ett på varje sida med en håltång. Detta så att asken skulle kunna knytas ihop och då stängas. Tillsammans med lite hampasnöre (som flitigt användes till allt möjligt under bröllopet) så knöts askarna enkelt ihop med en avslutande rosett. Så var gåvoboxarna färdiga!

Och visst livade boxarna upp stämningen vid borden på själva bröllopsdagen. För hel del skratt bidrog de med minsann! Och förhoppningsvis fyllde de även sin funktion, i alla fall för någon får vi hoppas.

en skål full med c-vitamin bland baciller.

Här hemma är det som sagt lite sjukstuga idag. Jag har nu i eftermiddag försökt kurera mig på alla möjliga vis och hoppas på att det så småningom skall fungera. Till eftermiddagsfika fick det bli en rungande skål med frukt tillsammans med lite mjölk, russin, solrosfrön och linfrön. En skål full med c-vitamin. Min förra innebandytränare sa alltid att man skulle "bombadera" kroppen med c-vitamin när man var förkyld, så skulle man bli frisk snabbare. Ja, låt oss hålla tummarna för det. Än känner jag ingen större skillnad, men jag är glad om jag lyckas få sova gott i natt och inte vaknar av halsont stup i kvarten.

inuti ett totalt omagiskt skåp.

Denna helg är vi alla förkylda här hemma, mer eller mindre. Lilla L är väl den som hittills verkat klarat sig bäst, men barn är det ju alltid fart på så vidare de inte har hög feber. Själv känner jag mig helt utslagen idag, ont överallt. Och R hostar för fullt. Kort och gott kan vi summera att helgen inte riktigt blev som planerat. Det var meningen att det skulle bli en hel del jobb i ateljén för min del, men det har inte blivit särskilt mycket av. Och det känns inte som att det kommer bli så mycket av det idag heller, snarare soffläge. Ja, välkommen februari! Eller "vabbruari" som det även kallas. Februari förra året är en månad jag sent glömmer. Jag och lilla L turades om att bli förkylda om vart annat och totalt fick jag knappt jobba 14 utspridda dagar på hela månaden. Jag hoppas, hoppas verkligen vi slipper det i år. Men som sagt, vi välkomnar ju även i år februari med en förkylning.

 

I ateljén börjar det som smått bli lite ordning och det känns faktiskt annorlunda att gå in där nu. Tänk att lite ordning och småfix kan få en att få arbetslusten tillbaka! Tyvärr så visade det sig att mitt "Liatorp"-skåp var långtifrån magiskt och självklart fick jag inte plats med allt jag hade velat. Men det hela löste sig ganska bra ändå och jag känner mig nöjd. Förutom att alla böcker och dvd- filmer vi äger numer ligger nerpackade i ett flertal ICA kassar, i väntan på en bättre lösning...

Asken, som ni ser på bilden längst ner, är ett pysselprojekt som jag såg till att ta tag i för en tid sen. För längesedan hade jag köpt 3 pappersaskar från Panduro som var meningen att jag skulle klä/måla eller liknande. Men aldrig har det blivit av. Nu har i alla fall en av askarna fått beklädnad. Med hjälp av lite tyg, en sax och textillim fick den snabbt ett lite trevligare utseende. Nu rymmer den olika pysselgrejer och passar bra inuti Liatorp-skåpet. Till de andra två askarna hade jag tänkt införskaffa mig lite nya vackra tyger, så skall de också få en make-over. Så småningom. 

en tanke bakom koftan.

Jag fick ett nyhetsbrev på mailen häromdagen. Inte så ovanligt, jag brukar få ett tio-tal om dagen och de raderas oftast lika fort som de kommit. Jag orkar oftast inte ens titta på dem. Men just detta råkade jag öppna och titta på, eftersom det var "vårens nyheter" från en klädbutik. I nyhetsbrevet hittade jag en bild på en kofta som genast såg ut att falla mig i smaken, vilket resulterade i att jag var tvungen att titta lite närmare på den i webbshopen. När jag väl hittade den, insåg jag att den var en kofta från svenska DAGMAR. Och priset på den är 2 229 kronor. Tvåtusentvåhundratjugonio kronor. Trots detta så är ha-begäret inom mig  väckt. Jag måste ha koftan. Men självklart inser jag att det är alldeles för mycket pengar för en kofta. I alla fall för mig för tillfället. Men ibland så känner jag att jag måste ha koftan...

Jag har full förståelse för priset. Eller nja kanske, det beror sig på. Med tanke på att jag själv sitter och syr kläder hela långa dagarna och dessutom driver ett eget klädmärke så förstår jag verkligen till
viss del. Men något inuti mig önskar såklart att den vore billigare, så att jag skulle kunna få köpa den. Men nu är det så att jag  har ingen aning om hur och var just DAGMAR producerar sina kläder, så det skall jag låta vara osagt. Men om det är en arbetare som får en realistisk lön, kanske som rent av sitter och syr den här i Sverige eller någon annanstans under goda förhållanden, så förstår jag mycket väl att priset är 2 229 kronor. Med en realistisk lön och kanske även ett noga valt material (god kvalité eller ekologiskt) skulle det vara nästintill omöjligt att få ihop det annars. Mitt klädmärke har också kläder i den prisklassen. Det går inte att få ihop annars. Vi sitter och syr kläderna själva och skulle vi anlita sömmerskor (här i Sverige), så skulle priserna kanske höjas ännu mer. Vi har nämligen bestämt oss för att vi vill ha svensk produktion, det är viktigt för oss. Vi vill veta att kläderna tillverkas under goda förhållanden. Det är nämligen något vi direkt kan välja att påverka. En lite klurigare uppgift är det att hitta bra material (tyger) som även de tillverkas under goda förhållanden. Tyvärr så är Sverige inte den textilindustri som vi en gång i tiden var, om man nu vill hålla det närproducerat och enklare få koll på förhållandena. Som det lilla företaget som vi är så kan vi inte köpa in mängder med tyg och på så sätt få ett billigare priset. Och att lyckas hitta ekologiska tyger har visat sig vara allt annat än lätt.

Jag vet inte hur stor förståelse folk har för priset på kläder. Men eftersom jag syr kläder mer eller mindre varje dag, så är det något jag ofta tänker på. Ja, konstigt vore det ju annars. Kanske tänker man så; desto dyrare kläder, desto bättre förhållanden för både människor och natur. Men tyvärr så tror jag inte fallet är sådant, inte alltid. Det är alltid upp till en själv att ta reda på fakta. Alltför ofta får jag höra, både på mitt arbete och gällande mitt eget klädmärke, att priserna är för höga. Jag förstår att man kanske inte kan köpa allt eller kanske inte ens något, när det kommer upp i en viss prisklass. Men någonstans där önskar jag innerligt att människor skall skänka det hela en tanke. En prioritering. Välja kvalité (både för människan och naturen) framför kvantitet. Att åtminstone vara förstående till varför kläderna kostar som de gör. Visst är många förstående (eller i alla fall så verkar de förstående) när man förklarar att kläderna produceras i Sverige. Men det är långt ifrån alla.

Men jag skall inte påstå att jag är bättre än alla andra. Jag köper minsann kläder som är både "o-ekologiska" och kostar 49,50:- ibland. Jag, som så många andra, gillar kläder! MEN, jag önskar att jag inte köpte sånt, inte ens ibland. Och jag önskar att vi alla kunde tänka mer på vad det är vi faktiskt köper.  

När något är så "billigt", så är det oftast (alltid, skulle jag rentav tro) på bekostnad av något/någon annat. Naturen eller människor. Många tänker säkert (och likaså jag ibland); "Vad spelar det för roll om jag skulle sluta att köpa. Jag är ju bara EN människa, hur skulle det göra någon skillnad."  Men jag tror fullt och fast på det som den kloka modeskaparen Stella McCartney sa i en intervju: 

"Även det lilla som gör skillnad"

Det var verkligen inte meningen att detta inlägg skulle bli så rackarns långt. Och längre kunde det minsann blivit, jag har fått hålla tillbaka en hel del. Meningen var att detta inlägg kort och gott skulle handla om koftan som jag verkligen vill ha. Helt enkelt.

"gräsiga" kakor.

I dag har jag en liten hjälpande hand som rör smeten.

Idag har jag och lilla L börjat med att baka till Rs födelsedag. Om några veckor fyller han år och det kändes lika bra att börja lite smått så att man slipper stå och baka en hel helg. Självklart blev det "Kärleksmums". Ett standardönskemål från R, då de är han absoluta favoritkakor. Och de är ju enkla att få till. Ni hittar recept på dem i klassikerboken "Sju sorters kakor", men där går de under namnet "Snoddas". Jag brukar göra 1 och 1/2 kaksmet för att få lite höjd på kakan, istället för att den skall bli så platt. Det brukar alltid min mamma göra, så därför har det blivit att jag också gör det.

"Gräsiga" kakor från lilla Ls tvårskalas i somras.

Man kan fixa till sina klassiska Kärleksmums, om man vill ha dem lite mindre klassiska och lite roligare. Till lilla Ls 2-årskalas ifjol gjorde jag kärleksmumsen till "grästuvor". Busenkelt och livar upp på kakfatet, lite lagom passande på ett kalas. Jag färgade helt enkelt kokos med grön karamellfärg, så att det blev riktigt, riktigt grön som gräs. Och sen var det egentligen inte så mycket mer med det. Kakan i sig blir ju brun, vilket då liknar jord. Med gräsgrön kokos uppå så ser det genast ut som en grästuva! Jag tryckte även ut små blommor i färgad sockerpasta med en utstickare och lade en blomma på varje "grästuva". Kärleksmumsen smakar precis lika mumsigt som förut, men blir lite roligare. Självklart så kan man färga kokosen i precis vilken färg man vill och önskar. Endast fantasin sätter gränserna!

Idag fick det dock bli den klassiska varianten av Kärleksmums. Som sagt, den är ju lika god den!