del 6. att binda en brudbukett.

Det färdiga resultatet av mitt bukettbindande. Fotograf: Malin Vinblad  

Ja, varför lämna bort något när man kan göra det själv? Inför vårt bröllop var det lite av min "grej". Det har visat sig vara både bra och dåligt. Dåligt, ja kan bero på att jag är på tok för mycket tidsoptimist och aldrig kan påbörja saker i tid. Jag behöver lite press. Alltså, jag tog på mig kanske lite, lite för mycket... Bra, för allt blev bra i slutändan och jag hade himla roligt när jag gjorde dem. Det var kul att få testa på alla nya saker, göra saker som man aldrig annars gör. Hur ofta syr man en brudklänning? Eller binder en brudbukett? 

Det är just detta som detta inlägg handlar om. Att binda brudbukett. Tidigt bestämde jag att jag skulle binda min egen brudbukett. För hur svårt kunde det va? Jag hann ångra mig ett par gånger, men lyckades ändå stå på mig. Kanske lite tack vare att jag tidigt beställt massor med blomfrön från Rara växter som planterades i flera pallkragar i trädgården under våren. Tanken var att dessa blommor kanske skulle ingå i brudbuketten, eller vara till dekoration till dukning etc. När jag väl bestämt mig för hur min brudbukett skulle se ut (vilket tog lång tid) så ingick några av de egenodlade blommorna i brudbuketten. Detta gjorde det ju onödigt och svårt att beställa en brudbukett. Det gjorde mig tvungen att göra den själv.

Jag ville ha en brudbukett som inte var allt för "städad". Färgerna rosa, vitt och grönt skulle återkomma både lite här och där under bröllopet, lika så i alla blommor. Därför blev det min färgpalett till min brudbukett. Buketten skulle kännas lite "vild" och lite som man bara "slängt ihop" något av blommor från trädgården. Kanske var det därför jag kände att jag vågade ta mig an uppgiften att göra den själv, för lite "ihopslängd" är ju just vad den blev. 

Några veckor innan bröllopet begav jag mig till blomsteraffären med min "bibel" och visade upp en bild på en bukett som jag fastnat för. Jag frågade vilka blommor den innehöll. Tjejen förklarade livligt vilka blommor hon kunde se på bilden. Men en hel del blommor kunde man såklart inte få tag på såhär års. Jag bad om tips på vad man skulle kunna ersätta dessa med. Hon skrev en liten lapp med olika alternativ och namn på blommorna, så att jag enkelt skulle kunna ringa och beställa lite senare. Väl hemma igen fick jag ta mig en riktig funderare och beslöt mig för att inte beställa då många olika sorter. Trädgården bjöd ju på massa olika alternativ! Två veckor innan bröllopet beställde jag de blommor som skulle beställas. Fyra olika sorters blommor beställdes, Hortensia, kvistros, gammelrosa rosor och Astilbe. Tidigt på morgonen dagen innan bröllopet åkte jag för att hämta de beställda blommorna.

Lite panik hade jag innan det blev dags att binda, det skall jag erkänna. För att sätta ihop blommor till fina buketter, tja, det har jag inte övat på överdrivet mycket. Definitivt inte en brudbukett. Dessutom kan man ju inte få göra ett "prov" innan, det skulle ju bli galet dyrt! Men sen har mitt måtto inför hela bröllopskarusellen varit lite, "det får bli som det blir, håll det enkelt!" Jag har inte velat jaga upp mig för att brudbuketten inte blev som jag ville, för vad spelar det egentligen för roll? Huvudsaken är ju trots allt att vi får varandra.

Jag googlade runt på olika sidor, kollade på någon video om hur man binder en brudbukett. En hel del bra tips lyckades jag hitta. Och även lite tips på hur och när blommorna/buketten skall göras och förvaras innan. Men inte nog med att jag hade bestämt mig för att binda min brudbukett, utan jag hade även bestämt mig för att göra tärnornas buketter och brudgummens/marsalkernas corsager. Men dessa skulle hållas riktigt enkla. 

Corsagenålar, pärlnålar till min brudbukett och grön floratejp lyckades jag beställa från http://www.wedshop.se. Allt skulle göras dagen före bröllopet (!) (För, dagen före var ju inte redan rätt så uppbokad...) Sagt och gjort, sent på kvällen dagen innan bröllopet kom jag igång. Det var blommor över hela vardagsrumsgolvet. På handdukar och i hinkar. Men det flöt på bra. Lite kluven tillslut över om min brudbukett faktiskt blev fin eller ful gav jag upp. Bar ut alla buketter i garaget under natten, där är det i alla fall lite svalare. Jag fick sova på saken och hoppas att jag kunde få tid till att fixa till den om jag då tyckte den var ful. Men då det var dags så tyckte jag ändå att den dög, så den behövdes inte fixas till (puh!) Endast tärnornas buketter hade fått sidenband runt sig kvällen innan. Så på bröllopsdagen fick jag (lite hastigt, tiden räckte inte riktigt till..) binda floratejp runt killarnas corsager och binda sidenband med bomullsspets över på min brudbukett. De fästes med 6 stora pärlnålar.

I min brudbukett hittar man

 Vit hortensia
Champangefärgad kvistros "Jana"
Gammelrosa rosor "Keano"
Rosa Astilbe
Vit luktärt
Kärleksört, två olika sorter
Snöbär
Spetsblomster, vit
Vit prärieklocka
Plättar i luften

Tärnornas buketter bestod av 3-4 stora spetsblomster blommor och en liten kvist snöbär.
Marsalkernas corsager innehöll två små spetsblomster och dess spretiga små blad.
Brudgummens corsage hade en champangefärgad kvistros med knopp samt spetsblomsterns spretiga små blad.

Nu hänger min brudbukett på linneskåpet i hallen, betydligt mycket mindre än vad jag minns den. Även om den inte länge är riktigt vad den brukade vara så känns det härligt att kunna gå förbi den varje dag och minnas. Kanske slutar det hela med att varje rum här hemma har en liten påminnelse av "dagen", bara för att riktigt få minnas och återuppleva så mycket som möjligt av vår underbara dag. Vem vet.

Tillsammans med mina tärnor som har sina enkla buketter innehållande vita spetsblomster och snöbär. Fotograf: Malin Vinblad 

Inspirationsbuketten

In

del 5. att göra en slöja.

Här försöker jag slå två flugor i en smäll; nåla uddkant på slöjan samtidigt som jag jobbar på brännan! 

Jag hade bestämt mig för att jag ville ha en lång slöja. Även om min klänning hade en fin rygg som jag inte ville dölja, så ville jag ha slöja. Jag tycker det hör lite till bröllop. När skall man annars få bära en slöja?

Lite nervös över hur jag skulle få till en sådan, jag menar hur ser ett mönster ut till en slöja? Jag har ju inte ens sett en slöja på nära håll! Men min vän sa något mycket underlättande. "Du kan ju göra den precis som du vill. Den behöver ju inte se ut som alla andra slöjor. Varför krångla till det?" Sant! Det var ju bara att lyssna på mig själv. Så visste jag hur den skulle se ut och hur den skulle göras. Klipp, klipp. Slöjan klipptes till i naturvit brudtyll, utan ens att göra ett prov (vilket är oroligt olikt mig, jag gillar att få se ett prov innan.) Det var lite pyssel med att klippa till uddkant från ett av klänningens spetstyger (jag hade lyckats hitta ett spetstyg som hade dubbel uddkant, så det räckte gott och väl både till att fålla klänningen och till den långa slöjan.) Men när den väl var utklippt så var det bara att nåla fast och sy på den med en raksöm. Så var slöjan klar! Det gick på ett kick, en timme eller så, från att jag fortfarande var fundersam över hur jag skulle konstruera mönstret tills att den var färdig. Jag var dock lite orolig att det skulle kunna bli lite mycket med spets även på slöjan då hela klänningen var i spets (och även de skor jag hittat). Men jag kom fram till att det nog inte kan bli för mycket spets. Spets är vackert!

Det visade sig dock vara lite knepigare att lyckas få tag i en genomskinlig hårkam att fästa slöjan i. Jag hade bestämt mig för att ha en genomskinlig hårkam för att det inte skulle bli "för mycket". Annars hade jag hittat finfina kammar på Balunz. Men de var lite för "blingiga" för var jag hade tänkt mig. Jag hade där tidigare hittat ett par riktigt fina öronhängen som jag tyckte räckte som mitt "bling". (Förutom min vigselring då förstås!) Det får inte bli för mycket av det goda! Jag letade överallt efter en transparent hårkam, utan resultat. Frågade frisören och började googla runt. På Panduro lyckades jag hitta en tillslut, men då var det givetvis slut. Tillslut lyckades jag hitta en hårkam på sidan; www.dansdesignsthlm.se för 12kr + frakt. Taget! Snabbt kom den hem direkt i brevlådan och jag kunde göra slöjan helt klar genom att sy fast den på hårkammen. Taken var att jag enkelt skulle kunna ta av slöjan och enkelt sätta fast den igen i håret under bröllopsdagen. Men nu blev det så att jag faktiskt hade slöjan på mig större delen av dagen. När det blev dags för dans på kvällen tog jag bort den som först. Så den satt som den skulle och hängde med bra hela långa dagen!

Med vind i slöjan!

del 4. att sy en brudklänning 2 av 2

Några bilder från dagen och klänningen i färdigt tillstånd. Fotograf: Malin Vinblad

Jag började att sy på klänningen någon gång i början/mitten på maj. Sömnaden flöt på bra, lite för bra. Jag trodde inte att det skulle gå så bra, jag bara väntade på att något skulle gå fel. Att jag skulle göra bort mig. Men det enda som saknades var tid, mycket annat krävde min tid, så som längst tog det nog en månad mellan gångerna då jag väl kom in i syrummet för att sy på klänningen. Så någon intensivsömnad av klänningen var det inte tal om. Utan det blev lite då och då, när det fanns tid. 

Det enda problemet som jag dök på hade egentligen ingenting med mig själv att göra, otroligt nog. Utan det berodde på det spetstyg jag valt till livet på klänningen. Tyget som har den vackra uddkanten runt halsen och runt ringningen i ryggen. Det visade sig, efter att alla delar var tillskurna och i hopsydda, att uddkanten liksom "rullade" sig. Så att uddkanten försvann, inte syntes. Det var ju inget jag kunde gjort annorlunda för att undvika detta, det syntes inte i butiken och inte så länge delarna inte var i hopsydda. Jag frågade mig runt lite hur jag skulle göra för att lösa "rullningsproblemet". Jag fick tips om att stärka spetsen, ja så som man gör/gjorde med gamla spetsdukar, ni vet. Jag provade med "Spray stärk" (en spetsstärkelse på sprayburk som sprayas på och sedan fixeras vid strykning) Spetsen blev lite hårdare, men trots otaliga upprepningar så blev den inte tillräckligt hård. Den försvann också rätt snabbt, så den löste inte problemet. Jag övervägde att leta land och rike efter ett tunt genomskinligt tyg att sy fast i ryggen, jag funderade på att på något sätt sy in tunn ståltråd i spetsen. Allt för att hålla spetsen "uppe". Men när min mormor sa att hon hade för sig att man kunde göra egen stärkelse på potatismjöl och vatten, beslöt jag mig för att ge det ett försök. Jag googlade runt och lyckades hitta en beskrivning. 

Att stärka spets

1 tsk potatismjöl rörs ner i 1 dl vatten. Hetta upp, koka ej. Det skall bli som en genomskinlig tjock gröt. Doppa i spetsen (jag penslade på potatismjölsröran på min klänning med pensel) i röran när den svalnat något. Låt spetsen torka i den form man vill att den skall ha. När spetsen stelnat (efter ca en dag) kan man fixera genom att låta stryka med strykjärn på spetsen (jag använde en tygduk mellan spetsen och strykjärnet så att jag inte skulle missfärga spetsen) Låg värme. 

Jag upprepade detta två-tre gånger på min klänning just där spetsen hade en tendens att rulla sig (halsringning, ryggen och ärmarna) Sista gången gjorde jag röran lite tjockare genom att ta i lite mer potatismjöl. Detta fungerade och spetsen blev stel. Frågan var ju bara hur länge det skulle hålla. Därför var jag lite smått livrädd att prova min klänning innan det var dags. Helst hade jag velat prova den en gång per dag innan, bara för att den är så fin! Men jag fick nöja mig med att öppna påsen och då och kika lite på den. Utifall att. Det var ett himla bök med att pensla röra och stryka en lång brudklänning med släp. Inget jag ville göra om varje dag. Jag inhandlade även dubbelhäftande tejp som en sorts "back-up". När det väl var dags så tyckte jag ändå att den stärkta spetsen skötte sig helt okej. Ena sidan i ryggen rullade sig lite men den tejpades och mina tärnor fick hålla koll på att tejpen inte släppte. Hur den var i slutet av kvällen har jag ingen aning om, men det känns som det inte spelar någon större roll!     

Klänningen blev helt klar veckan innan bröllopet. Men då var det bara lite småfix, så det var aldrig någon panik eller stress. Det sista jag gjorde med klänningen var att brodera i ett blått hjärta i fodret i ryggen, som mitt "något blått". I det stora hela måste jag ändå säga att det gick bättre än förväntat och jag blev faktiskt nöjd (jag brukar verkligen vara min egen stora kritiker, extremt sällan nöjd men mina egna skapelser) Jag fick min drömklänning och den var värd vartenda öre och vartenda blodsdroppe, svett och tårar. Även om den inte inneburit just några tårar, men kanske och annat nålstick i fingret. 

Nu väntar jag som ett litet barn på julafton på att få tillbaka min klänning. Efter bröllopet lämnade jag in den på kemtvätt. En välbehövlig sådan. Efter bröllopsdagen var den mer grå/svart än vit. Och ja, det är väl resultatet av en fantastiskt lyckad dag. Först vigseln mitt ute i skogen och sedan dans hela natten lång. Klänningen kommer förmodligen aldrig mer att användas. Men den gjorde verkligen sitt den dagen då det verkligen gällde. Förhoppningsvis hittar jag något bra ställe att hänga min klänning här hemma, där den tydligt syns. Som en daglig påminnelse av en helt magisk dag. Tur att jag har högt till tak här hemma, så hela klänningen med släp enkelt kan få plats att hänga.

För visst vore det lite skamligt att stänga in den i en garderob i resten av "dess" liv?  

Spetsdetaljer och sidenband. Fotograf: Malin Vinblad

del 3. att sy en brudklänning 1 av 2

Resultatet av tygjakten! Tyghögen, innan saxen satts i den.

När jag äntligen bestämt mig för hur klänningen skulle se ut så var det hög tid att sätta igång! Mönster konstruerades från grunden. Och som alla ni som syr vet så är det är mönstret som tar tid. Det tar en himla massa tid att få till det. Så att det blir den där perfekta passformen som man förväntar sig. Det är inget man bara "slänger ihop" på en kväll eller två. Två toiller (provklänningar) senare började jag känna mig så pass nöjd med mönstret att jag vågade bege mig ut på tygjakt. Vilket inte är världens enklaste uppgift. Jag upplever det ofta så att när jag är på tygjakt, oavsett till vad, så har jag en bild i huvudet på det exakta tyget. Allt ifrån färgen, kvalitén och känslan. Aldrig hittar man det där perfekta tyget. Och lika besviken blir jag varje gång. 

Men, en kylig dag i mars, tillsammans med min bästa vän (lyckligtvis så är även hon designer och sömmerska) begav jag mig till storstaden över dagen för att leta brudklänningstyg. Otroligt nervös över vad resultatet skulle bli. Skulle tiden räcka till? Skulle jag åka hem till ön tomhänt? Överst på listan stod SPETS. Övriga tyger visste jag att jag kunde få tag på annan väg. Men SPETS var ett måste. Redan klockan två var allt inköpt och färdigt. Utmattade av nervositeten och lite smått chockade över att vi faktiskt hittat precis det vi sökte promenerade vi runt och småkikade i butiker tills det blev dags att bege sig hemåt igen. Lyckligtvis hade min vän sytt några brudklänningar sedan tidigare så hon hade full koll på vilka tygbutiker vi skulle besöka. Och hon hittade vägen (jag hittar ingenstans i storstaden..) Hos Sidencarlson hittade jag de (tro det eller ej) perfekta spetstygerna. 6+1 m elfenbensvit spets. Men ja, det kostade också. Man tjänar inte massa pengar på att göra jobbet själv, kort och gott. Men skall man ha drömklänningen så finns det inte mycket annat att göra. En köpt brudklänning kan ju kosta alltifrån en tusenlapp upp till ja, gud vet vad... Så några 75. 000 var jag inte i närheten av i alla fall. Och jobbet gjorde jag ju gratis.

De övriga tygerna beställde jag från Stoff och stil, fodertyg, sandtvättat sidentyg och brudtyll. Där kunde man spara lite pengar, jämfört med att köpa detta i tygaffären. Totalt består klänningen av 5 lager tyg. Innerst hittar man ett naturvitt acetat fodertyg (acetat skall nämligen inte bli statiskt, därför skall man välja detta som foder) sedan ett naturvitt sandtvättat sidentyg, spetstyg och sedan två lager tyll ytterst. Livet består av foder, sidentyg, spets och en annan glesare spets med fin uddkant ytterst. 

Jag tog ledigt en dag från jobbet för att klippa till klänningen. Jag ville vara helt själv när tillskärningen skulle ske. Ingen familjemedlem som stör koncentrationen, ingen katt som springer över tygerna med smutsiga små tassar. Dagen blev dock inte riktigt som jag tänkt mig. Jag vaknade dunderförkyld. Detta gjorde att jag tvivlade starkt på min koncentrationsförmåga. Men jag lät inte förkylningen vinna utan ockuperade hela vardagsrumsgolvet med tyger. När familjen kom hem på eftermiddagen hade jag lyckats skära till hela klänningen, med lite vila emellanåt. Äntligen kunde jag få börja sy den! Nu kändes det som den svåra biten var över, eller? Nervositeten låg och pyrde inom mig. Jag hade ju aldrig sytt eller gjort ett liknande projekt innan (förutom en balklänning när jag ännu gick i skolan..) Hade jag klippt någon del fel? Glömt att vända mönstret? Tänkt fel? Gjort den för liten? Glömt sömsmån?