vasen ÄNG.

Ibland kan jag verkligen snöa in på saker och ting. Mitt senaste absolut-onödigt-vill-ha-ande är den underbart vackra vasen "ÄNG" från KLONG. (Bilden ni ser är lånad från underbara detaljfabriken, som har ett underbart inspirerade hem med vacker inredning. Jag är en trogen följare på instagram, minst sagt.) Det är en låg glasvas där den sirligt utskurna mässingen fungerar som blomsterstöd. Där är det meningen att man skall placera ut blommorna efter eget tycke och smak och på så sätt skapa sin alldeles egna sommaräng. Underbart vacker om ni frågar mig! Den finns att få i olika färger på blomsterstödet (jag vill såklart ha den i mässing!) och även i två storlekar, den lilla kan man få för ca 700 kr och den stora för ca 1125 kr. Tyvärr tillåter min ekonomi mig inte att inhandla en vas för 700 riksdaler just nu. Faktum är ju att man inte blir direkt rik av att vara föräldraledig. Tyvärr. 

Ha-begäret fanns ju dock kvar. Så en dag fick jag idéen om att helt enkelt göra min alldeles egna "ÄNG"-vas. En (mycket) billigare variant. Gallret från en engångsgrill blev själva blomsterstödet. Jag klippte till två lagom stora cirklar av det. Sedan klippte jag till 4 lika långa "pinnar" utav najtråd. Dessa limmade jag sedan fast med hjälp av en limpistol (som jag för övrigt inte kan förstå varför jag inte skaffat tidigare. En pysslares bästa vän, verkligen!) på  gallrena, som distanser emellan de två lagren. Allt sprayades sedan med guldsprayfärg och när den hade torkat så var det bara att addera alla vackra blommor! Här har jag varit ute i trädgården och fått ihop min alldeles egna lilla "äng".

 Sådär, hemligheten är avslöjad. En glasvas och en engångsgrill blir tillsammans en alldeles egen ÄNG-vas. För min del gick kalaset på en hundralapp; vasen kostade 70 kr och engångsgrillen 30 kr. Allt annat hade jag redan hemma. Men en sprayburk hittar ni för en 50 lapp på skapamer.se. Och tja, jag kan inte vara mer än nöjd! Ibland älskar jag alla knäppa idéer jag får. (I alla fall när de blir lyckade...)

vas hjärta engångsgrill?

Ja, vad kan möjligtvis en vas och en engångsgrill ha att göra med varandra? Det kan man ju undra. Men faktum är att de, tillsammans med lite små tillbehör kan förvandlas till något som en längre tid nu stått på min "vill-ha"-lista. Jag lovar att avslöja dess hemlighet i ett mycket-snart kommande inlägg. 

Håll ut, hemligheten är snart avslöjad!

på jakt.

På min senaste loppisrunda hittade jag två fina gamla silverramar. Precis såna jag varit på jakt efter. De har dessutom välvt glas som ger fotografierna lite mer "djup" sägs det, vilket skall bli spännande att se när de så småningom kommer upp på väggen.

I vardagsrummet har vi en ramvägg som jag är allt annat än nöjd med. Den blev aldrig sådär bra som jag hoppats. Därför är min tanke att göra om den och istället använda mig av de gamla silverramarna. Vi har en himla massa vackra foton från vårt bröllop och inte har vi tagit tag i att göra något av dem. Skamligt! Nu är i alla fall min tanke att hela väggen skall bli en "bröllopsramvägg". Med en massa foton från vår bröllopsdag inramade i de gamla silverramarn. 

I mitt huvud är det en god ide. Men å andra sidan så var även den förra ramväggen det och ja, den blev ju sisådär.. Det återstår helt enkelt att se hur det verkliga resultatet slutligen blir... Jag hoppas kunna hitta några fler ramar under sommaren på loppisar, men jag kan knappt bärga mig att få börja göra väggen, så jag vet inte hur länge jag kan vänta! Men med två ramar kommer jag inte långt, tyvärr. Så är det någon som har några gamla silverramar, stora som små, runda eller rektangulära, som ligger och skräpar hemma; hör av er! 

en tanke bakom koftan.

Jag fick ett nyhetsbrev på mailen häromdagen. Inte så ovanligt, jag brukar få ett tio-tal om dagen och de raderas oftast lika fort som de kommit. Jag orkar oftast inte ens titta på dem. Men just detta råkade jag öppna och titta på, eftersom det var "vårens nyheter" från en klädbutik. I nyhetsbrevet hittade jag en bild på en kofta som genast såg ut att falla mig i smaken, vilket resulterade i att jag var tvungen att titta lite närmare på den i webbshopen. När jag väl hittade den, insåg jag att den var en kofta från svenska DAGMAR. Och priset på den är 2 229 kronor. Tvåtusentvåhundratjugonio kronor. Trots detta så är ha-begäret inom mig  väckt. Jag måste ha koftan. Men självklart inser jag att det är alldeles för mycket pengar för en kofta. I alla fall för mig för tillfället. Men ibland så känner jag att jag måste ha koftan...

Jag har full förståelse för priset. Eller nja kanske, det beror sig på. Med tanke på att jag själv sitter och syr kläder hela långa dagarna och dessutom driver ett eget klädmärke så förstår jag verkligen till
viss del. Men något inuti mig önskar såklart att den vore billigare, så att jag skulle kunna få köpa den. Men nu är det så att jag  har ingen aning om hur och var just DAGMAR producerar sina kläder, så det skall jag låta vara osagt. Men om det är en arbetare som får en realistisk lön, kanske som rent av sitter och syr den här i Sverige eller någon annanstans under goda förhållanden, så förstår jag mycket väl att priset är 2 229 kronor. Med en realistisk lön och kanske även ett noga valt material (god kvalité eller ekologiskt) skulle det vara nästintill omöjligt att få ihop det annars. Mitt klädmärke har också kläder i den prisklassen. Det går inte att få ihop annars. Vi sitter och syr kläderna själva och skulle vi anlita sömmerskor (här i Sverige), så skulle priserna kanske höjas ännu mer. Vi har nämligen bestämt oss för att vi vill ha svensk produktion, det är viktigt för oss. Vi vill veta att kläderna tillverkas under goda förhållanden. Det är nämligen något vi direkt kan välja att påverka. En lite klurigare uppgift är det att hitta bra material (tyger) som även de tillverkas under goda förhållanden. Tyvärr så är Sverige inte den textilindustri som vi en gång i tiden var, om man nu vill hålla det närproducerat och enklare få koll på förhållandena. Som det lilla företaget som vi är så kan vi inte köpa in mängder med tyg och på så sätt få ett billigare priset. Och att lyckas hitta ekologiska tyger har visat sig vara allt annat än lätt.

Jag vet inte hur stor förståelse folk har för priset på kläder. Men eftersom jag syr kläder mer eller mindre varje dag, så är det något jag ofta tänker på. Ja, konstigt vore det ju annars. Kanske tänker man så; desto dyrare kläder, desto bättre förhållanden för både människor och natur. Men tyvärr så tror jag inte fallet är sådant, inte alltid. Det är alltid upp till en själv att ta reda på fakta. Alltför ofta får jag höra, både på mitt arbete och gällande mitt eget klädmärke, att priserna är för höga. Jag förstår att man kanske inte kan köpa allt eller kanske inte ens något, när det kommer upp i en viss prisklass. Men någonstans där önskar jag innerligt att människor skall skänka det hela en tanke. En prioritering. Välja kvalité (både för människan och naturen) framför kvantitet. Att åtminstone vara förstående till varför kläderna kostar som de gör. Visst är många förstående (eller i alla fall så verkar de förstående) när man förklarar att kläderna produceras i Sverige. Men det är långt ifrån alla.

Men jag skall inte påstå att jag är bättre än alla andra. Jag köper minsann kläder som är både "o-ekologiska" och kostar 49,50:- ibland. Jag, som så många andra, gillar kläder! MEN, jag önskar att jag inte köpte sånt, inte ens ibland. Och jag önskar att vi alla kunde tänka mer på vad det är vi faktiskt köper.  

När något är så "billigt", så är det oftast (alltid, skulle jag rentav tro) på bekostnad av något/någon annat. Naturen eller människor. Många tänker säkert (och likaså jag ibland); "Vad spelar det för roll om jag skulle sluta att köpa. Jag är ju bara EN människa, hur skulle det göra någon skillnad."  Men jag tror fullt och fast på det som den kloka modeskaparen Stella McCartney sa i en intervju: 

"Även det lilla som gör skillnad"

Det var verkligen inte meningen att detta inlägg skulle bli så rackarns långt. Och längre kunde det minsann blivit, jag har fått hålla tillbaka en hel del. Meningen var att detta inlägg kort och gott skulle handla om koftan som jag verkligen vill ha. Helt enkelt.

Dagens vill-ha-begär

Streetstyle bilden från  ELLE

Jag har väntat. Och väntat. Igår låg den i postlådan. ELLE, äntligen! Den visade sig dock vara ett ganska tunnt nummer, vilket är vanligt såhär års. Kanske spar de på krutet tills nästa nummer, som även innehåller den efterlängtade "trendbibeln". Inte för att jag skall klaga på innehållet, kvalitet före kvantitet heter det ju. Jag har bara lite snabbt bläddrat igenom den (för det är ungefär det jag hinner nuförtiden om kvällarna, mellan lilltjejens "powernaps") Under denna "snabbläddring" fastnade mina ögon snabbt på en knallrosa, gammal skolväska i en "Streetstyle" artikel. Helt fantastisk! Länge har jag velat få tag i en lite större väska, att rymma papper, skissblock etc. Denna vore ju helt P E R F E K T! Men, hur skulle jag lyckas hitta en sådan?

Jag började genast leta på nätet. För nätshopping är ett fenomen som jag verkligen börjat uppskatta på riktigt den senaste tiden. Jag gillar vanligtvis att handla i butiker "the old fashion way", men sedan lilltjejen kom till världen tar detta dubbelt så lång tid. Minst. Därför blir det alltmer sällan jag orkar bege mig ut på shoppingrundor nuförtiden, tråkigt nog. Men, på något sätt måste jag ju fylla min beskärda shoppingkvot. Även om det kanske allt oftare rör sig om "ögonshopping", då föräldrapengen ofta gör sig påmind på bankkontot.

Efter en hel del googlande, utan något större resultat kom äntligen genombrottet. Jag lyckades klicka mig fram till det brittiska företaget "The Cambrige Satchel Company" http://www.cambridgesatchel.co.uk/ Jackpott! Den underbara gamla skolväskan uppenbarade sig i alla möljliga utföranden. Brunt, svart, neongult, grönt, rosa; ja allt möjligt!  Och dessutom finns de att få i flera olika storlekar! Så nu är det till att spara lite slantar och hoppas på att de kan skicka beställningar till Sverige. Och såklart bestämma sig. Vilken färg? Skall jag satsa säkert och köra på en brun? Eller vara lite mer vågad och satsa på en rosa? Hm.. eller någon annan färg kanske? Några förslag?

Säkert kort eller friskt vågat?