längesedan.

Ja, minsann. Gott nytt år på er! Nu var det längesedan jag checkade in här! December tycks alltid rusa fram i rasande takt, samma visa varje år. Ibland hinner man inte med. Eftersom man (eller i allafall jag) gillar att leva i nuet. Göra sånt som faller en i smaken för dagen. Hela december kretsade mest kring julstök och julpyssel här hemma. Men ni som följer mig på Instagram har kunnat följa mina små mini-julpyssel under hela december. Och mer Instagram lär det bli framöver, så håll utkik. Ni hittar mig där under @leitntosinspiration

Därför har det blivit en liten bloggpaus ifrån min del. Idag är det första "vardagen" här hemma, kanske blir allt som vanligt nu igen. Kanske blir det lite mer bloggande, min förhoppning är i alla fall någon gång i veckan. Vad sägs om det?  Dessutom har jag lite planer på att rusta upp denna sida, men det återkommer jag med när jag lyckas få ork till att starta den gamla Asusen (datorn från helvetet som stänger av sig själv var 5:e minut. Där tyvärr mitt bildredigeringsprogram ligger. Och nej, jag kan inte flytta programmet till en annan dator, tro mig jag hade gjort det för evigheter sen om jag kunnat!)

Men ni må tro att min höst har varit fullproppad! Saker och ting håller på att utvecklats till något som jag knappt kunde drömma om. Jag har pendlat oerhört mycket fram och tillbaka; ska jag? Ska jag inte? 

 En sak är säker, om allt går som det ska så kommer våren bli ännu mer fartfylld. Mer om det så småningom! Vi hörs snart igen.

UnderbaraClara.

Jag är verkligen ingen bloggläsare själv. Kanske lite märkligt när man själv har en blogg, men saken är nog den att jag tar mig inte tid. Jag tar mig knappt tid att lägga ut inlägg här (som ni vet..), fast det finns så mycket jag vill skriva om. Jag är övertygad om att det finns en hel hög med bra bloggar där ute i cyberspace, som säkerligen hade passat mig utmärkt. Men jag har inte dykt på dem än. Och eftersom jag inte direkt letar så kommer det nog ta lång tid innan jag lyckas hitta dem. Jag är alldeles för rastlös för att tillbringa så mycket tid med min dator. Och det är jag glad för. 

Men för någon månad sen, när jag var i full färd med att inreda min ateljé, lyckades jag googla mig in på UnderbaraClara. Ja, lite efter är jag kanske. Hon är ju  känd för sitt bloggande. Hennes blogg är en av de största i Sverige. Men som sagt, bloggvärlden har aldrig intresserat mig mer än att själv få skriva av mig lite då och då med mina fåniga små tips. Men hos UnderbaraClara kunde jag inte ignorera igenkänningsfaktorn. Hon gör, tycker och tänker saker jag knappt själv visste att jag hade en åsikt om. 

Häromdagen sändes programmet  "De obekväma"  på SVT, som handlar om Clara men framförallt om hennes politiska åsikter om synen på arbete, pengar och konsumtion. Själv såg jag den i morse på UR-Play. Den är en knapp halvtimme lång och värd varenda minut. Så hur intresserade eller ointresserade ni än må av bloggar, UnderbaraClara eller politik, så tycker jag att man skall ta sig tid till att se programmet. Programmet hittar ni här.

Och till er om inte är ett dugg intresserade av politik; UnderbaraClaras är så mycket mer än politik. Politik blandat med kreativitet som pyssel, mat, bak och ett alldeles vanligt vardagsliv på landet. I en perfekt blandning. Och faktum är ju att hur ointresserad av politik man än må vara, (själv kopplar mina öron ner så fort ordet "politik" dyker upp i en mening) så finns den alltid där. Mer eller mindre. Alltid tycker man något. Även om man inte ens visste om det själv.  

en tanke bakom koftan.

Jag fick ett nyhetsbrev på mailen häromdagen. Inte så ovanligt, jag brukar få ett tio-tal om dagen och de raderas oftast lika fort som de kommit. Jag orkar oftast inte ens titta på dem. Men just detta råkade jag öppna och titta på, eftersom det var "vårens nyheter" från en klädbutik. I nyhetsbrevet hittade jag en bild på en kofta som genast såg ut att falla mig i smaken, vilket resulterade i att jag var tvungen att titta lite närmare på den i webbshopen. När jag väl hittade den, insåg jag att den var en kofta från svenska DAGMAR. Och priset på den är 2 229 kronor. Tvåtusentvåhundratjugonio kronor. Trots detta så är ha-begäret inom mig  väckt. Jag måste ha koftan. Men självklart inser jag att det är alldeles för mycket pengar för en kofta. I alla fall för mig för tillfället. Men ibland så känner jag att jag måste ha koftan...

Jag har full förståelse för priset. Eller nja kanske, det beror sig på. Med tanke på att jag själv sitter och syr kläder hela långa dagarna och dessutom driver ett eget klädmärke så förstår jag verkligen till
viss del. Men något inuti mig önskar såklart att den vore billigare, så att jag skulle kunna få köpa den. Men nu är det så att jag  har ingen aning om hur och var just DAGMAR producerar sina kläder, så det skall jag låta vara osagt. Men om det är en arbetare som får en realistisk lön, kanske som rent av sitter och syr den här i Sverige eller någon annanstans under goda förhållanden, så förstår jag mycket väl att priset är 2 229 kronor. Med en realistisk lön och kanske även ett noga valt material (god kvalité eller ekologiskt) skulle det vara nästintill omöjligt att få ihop det annars. Mitt klädmärke har också kläder i den prisklassen. Det går inte att få ihop annars. Vi sitter och syr kläderna själva och skulle vi anlita sömmerskor (här i Sverige), så skulle priserna kanske höjas ännu mer. Vi har nämligen bestämt oss för att vi vill ha svensk produktion, det är viktigt för oss. Vi vill veta att kläderna tillverkas under goda förhållanden. Det är nämligen något vi direkt kan välja att påverka. En lite klurigare uppgift är det att hitta bra material (tyger) som även de tillverkas under goda förhållanden. Tyvärr så är Sverige inte den textilindustri som vi en gång i tiden var, om man nu vill hålla det närproducerat och enklare få koll på förhållandena. Som det lilla företaget som vi är så kan vi inte köpa in mängder med tyg och på så sätt få ett billigare priset. Och att lyckas hitta ekologiska tyger har visat sig vara allt annat än lätt.

Jag vet inte hur stor förståelse folk har för priset på kläder. Men eftersom jag syr kläder mer eller mindre varje dag, så är det något jag ofta tänker på. Ja, konstigt vore det ju annars. Kanske tänker man så; desto dyrare kläder, desto bättre förhållanden för både människor och natur. Men tyvärr så tror jag inte fallet är sådant, inte alltid. Det är alltid upp till en själv att ta reda på fakta. Alltför ofta får jag höra, både på mitt arbete och gällande mitt eget klädmärke, att priserna är för höga. Jag förstår att man kanske inte kan köpa allt eller kanske inte ens något, när det kommer upp i en viss prisklass. Men någonstans där önskar jag innerligt att människor skall skänka det hela en tanke. En prioritering. Välja kvalité (både för människan och naturen) framför kvantitet. Att åtminstone vara förstående till varför kläderna kostar som de gör. Visst är många förstående (eller i alla fall så verkar de förstående) när man förklarar att kläderna produceras i Sverige. Men det är långt ifrån alla.

Men jag skall inte påstå att jag är bättre än alla andra. Jag köper minsann kläder som är både "o-ekologiska" och kostar 49,50:- ibland. Jag, som så många andra, gillar kläder! MEN, jag önskar att jag inte köpte sånt, inte ens ibland. Och jag önskar att vi alla kunde tänka mer på vad det är vi faktiskt köper.  

När något är så "billigt", så är det oftast (alltid, skulle jag rentav tro) på bekostnad av något/någon annat. Naturen eller människor. Många tänker säkert (och likaså jag ibland); "Vad spelar det för roll om jag skulle sluta att köpa. Jag är ju bara EN människa, hur skulle det göra någon skillnad."  Men jag tror fullt och fast på det som den kloka modeskaparen Stella McCartney sa i en intervju: 

"Även det lilla som gör skillnad"

Det var verkligen inte meningen att detta inlägg skulle bli så rackarns långt. Och längre kunde det minsann blivit, jag har fått hålla tillbaka en hel del. Meningen var att detta inlägg kort och gott skulle handla om koftan som jag verkligen vill ha. Helt enkelt.

T.i.d?!

Tid, enligt surrealismens egen Salvador Dalí. Känns ibland ganska bra tolkat. Tiden ju bara "rinner" iväg.

Ja, nu var det väl ett bra tag sedan. Hög tid för ett blogginlägg. Den senaste tiden har just tiden inte riktigt räckt till. Varför är det så? Kommer genast att tänka på filmen "Intime", med Justin Timberlake och Amanda Seyfried. Där är tid är valuta, på riktigt (se den om ni inte redan sett den!)  Lite så är det ju även i verkligheten, för det heter ju "tid är pengar", fast kanske i ett lite annat syfte. Tid måste man ta sig, det går inte att köpa. (I alla fall inte till en viss mån) Jag kämpar just nu lite med att få jobba i fatt tiden. Men hur man än vänder och vrider på sig så tror jag inte att det kommer gå vägen. Istället får jag nog se till att "prioritera".

På dagens priorteringslista har storrensning av lilltjejens garderob iallafall blivit avprickat. Något jag tänkt göra i flera dagar. Hon växer alldeles för snabbt, 75% av alla kläder fick vikas ihop och läggas ner i kartong bland alla andra bebiskläder. Som sagt; tiden går fort.

Borde dessutom "hyvla golvet" a.k.a dammsuga. Det är nästan så att det finns risk att bli biten i hälen av de gigantiska dammråttorna som lever och frodas under soffan. Men eftersom lilltjejen är rädd för dammsugaren så är det lite knepigt att göra när jag är ensam med henne. Och kvällarna går ju alldeles för fort; mellan R hemkomst från jobbet och läggdax för lilltjejen. Då skall det lagas mat, ätas mat, badas och se barnprogram, göras välling och läsa bok och med mera mys. Svårt att få till dammsugningen även där. Det verkar som dammråttorna överlever även denna dag. Så jag hoppas ni förstår varför bloggen inte blivit uppdaterad på så länge. Än har jag inte "knäckt" tidskoden. 

Nej, om jag fick välja en superkraft så skulle det nog vara att kunna stanna/frysa tiden. För hur skönt vore inte det?!

En helt vanlig torsdag

Det är en helt vanlig torsdag. Utanför köksfönstret strålar solen, frosten glittrar i gräsmattan och dimman ligger tjock på delar av åkern. En helt vanlig torsdag, men också helt fantastiskt. För vem vill inte vakna till detta? Ibland tar vi saker för givet. Saker som en helt vanlig torsdag. Vi borde stanna upp lite oftare, glädjas åt de vi har.

Nu lutar jag mig tillbaka med en kopp varm choklad medans lilltjejen ligger och jollrar vid sina leksaker. Låt torsdagen börja!