en tanke bakom koftan.

Jag fick ett nyhetsbrev på mailen häromdagen. Inte så ovanligt, jag brukar få ett tio-tal om dagen och de raderas oftast lika fort som de kommit. Jag orkar oftast inte ens titta på dem. Men just detta råkade jag öppna och titta på, eftersom det var "vårens nyheter" från en klädbutik. I nyhetsbrevet hittade jag en bild på en kofta som genast såg ut att falla mig i smaken, vilket resulterade i att jag var tvungen att titta lite närmare på den i webbshopen. När jag väl hittade den, insåg jag att den var en kofta från svenska DAGMAR. Och priset på den är 2 229 kronor. Tvåtusentvåhundratjugonio kronor. Trots detta så är ha-begäret inom mig  väckt. Jag måste ha koftan. Men självklart inser jag att det är alldeles för mycket pengar för en kofta. I alla fall för mig för tillfället. Men ibland så känner jag att jag måste ha koftan...

Jag har full förståelse för priset. Eller nja kanske, det beror sig på. Med tanke på att jag själv sitter och syr kläder hela långa dagarna och dessutom driver ett eget klädmärke så förstår jag verkligen till
viss del. Men något inuti mig önskar såklart att den vore billigare, så att jag skulle kunna få köpa den. Men nu är det så att jag  har ingen aning om hur och var just DAGMAR producerar sina kläder, så det skall jag låta vara osagt. Men om det är en arbetare som får en realistisk lön, kanske som rent av sitter och syr den här i Sverige eller någon annanstans under goda förhållanden, så förstår jag mycket väl att priset är 2 229 kronor. Med en realistisk lön och kanske även ett noga valt material (god kvalité eller ekologiskt) skulle det vara nästintill omöjligt att få ihop det annars. Mitt klädmärke har också kläder i den prisklassen. Det går inte att få ihop annars. Vi sitter och syr kläderna själva och skulle vi anlita sömmerskor (här i Sverige), så skulle priserna kanske höjas ännu mer. Vi har nämligen bestämt oss för att vi vill ha svensk produktion, det är viktigt för oss. Vi vill veta att kläderna tillverkas under goda förhållanden. Det är nämligen något vi direkt kan välja att påverka. En lite klurigare uppgift är det att hitta bra material (tyger) som även de tillverkas under goda förhållanden. Tyvärr så är Sverige inte den textilindustri som vi en gång i tiden var, om man nu vill hålla det närproducerat och enklare få koll på förhållandena. Som det lilla företaget som vi är så kan vi inte köpa in mängder med tyg och på så sätt få ett billigare priset. Och att lyckas hitta ekologiska tyger har visat sig vara allt annat än lätt.

Jag vet inte hur stor förståelse folk har för priset på kläder. Men eftersom jag syr kläder mer eller mindre varje dag, så är det något jag ofta tänker på. Ja, konstigt vore det ju annars. Kanske tänker man så; desto dyrare kläder, desto bättre förhållanden för både människor och natur. Men tyvärr så tror jag inte fallet är sådant, inte alltid. Det är alltid upp till en själv att ta reda på fakta. Alltför ofta får jag höra, både på mitt arbete och gällande mitt eget klädmärke, att priserna är för höga. Jag förstår att man kanske inte kan köpa allt eller kanske inte ens något, när det kommer upp i en viss prisklass. Men någonstans där önskar jag innerligt att människor skall skänka det hela en tanke. En prioritering. Välja kvalité (både för människan och naturen) framför kvantitet. Att åtminstone vara förstående till varför kläderna kostar som de gör. Visst är många förstående (eller i alla fall så verkar de förstående) när man förklarar att kläderna produceras i Sverige. Men det är långt ifrån alla.

Men jag skall inte påstå att jag är bättre än alla andra. Jag köper minsann kläder som är både "o-ekologiska" och kostar 49,50:- ibland. Jag, som så många andra, gillar kläder! MEN, jag önskar att jag inte köpte sånt, inte ens ibland. Och jag önskar att vi alla kunde tänka mer på vad det är vi faktiskt köper.  

När något är så "billigt", så är det oftast (alltid, skulle jag rentav tro) på bekostnad av något/någon annat. Naturen eller människor. Många tänker säkert (och likaså jag ibland); "Vad spelar det för roll om jag skulle sluta att köpa. Jag är ju bara EN människa, hur skulle det göra någon skillnad."  Men jag tror fullt och fast på det som den kloka modeskaparen Stella McCartney sa i en intervju: 

"Även det lilla som gör skillnad"

Det var verkligen inte meningen att detta inlägg skulle bli så rackarns långt. Och längre kunde det minsann blivit, jag har fått hålla tillbaka en hel del. Meningen var att detta inlägg kort och gott skulle handla om koftan som jag verkligen vill ha. Helt enkelt.

del 2. att hitta klänningen.

Modereportaget ur Damernas Värld som jag föll pladask för.

Med hjälp av "bibeln" klippte och klistrade jag en hel del när det gäller bröllopsklänningar. Många sidor med olika bilder blev det. Och det tog ett bra tag innan jag verkligen hade bestämt mig hur klänningen skulle se ut. Nästan så länge så att jag hann få lite småpanik. Redan från början bestämde jag mig för att sy min brudklänning själv. Bara för att jag kan. (eller åtminstone hoppades på det, jag har ju faktiskt aldrig sytt något liknade förut.) Och såklart hoppades jag på att kunna spara lite pengar genom att sy den själv. Ja, eftersom klänningen som varit min inspirationskälla kostade sisådär en 75.000 (!) Vilket liksom aldrig gjorde den till ett alternativ. Egentligen (har jag läst) betyder det tydligen otur att sy sin egen brudklänning. "Man kommer gråta lika många tårar i äktenskapet som antalet stygn man sytt på klänningen" - heter det. Men som tur är så är jag inge vidare vidskeplig av mig. Eller det beror sig ju på som man vill tro på det, eller inte. Jag ville inte. Än vill jag i alla fall påstå att mitt äktenskap är lyckligt. (Efter en knapp månad som gift..)

Jag hittade inte särskilt många bilder på inspirationsklänningen. Första bilden hittade jag i "Damernas Värld", i ett modeuppslag. Denna klänning är ingen brudklänning, utan en haute couture-klänning från svenska designern Fadi el Khoury. Och just denna klänning kanske är mer en gala/röda mattan-klänning. Den ljusgråa, lite krispigt dimmiga kjoldelen var det enda som syntes under en pälsväst men ändå föll jag pladask. Egentligen så såg man inte alls hur den skulle kunna vara konstruerad. Som sömmerska önskade jag att jag kunde få se den "live". Klämma lite på den, känna in materialet och vrida och vända på sömmarna. Önsketänkande. Jag googlade runt, hittade till Fadi el Khourys hemsida, vilket inte direkt ledde till några bättre bilder. Jag lyckades i alla fall tillslut få fram en bild på livet framifrån och en miniatyrbild, lite snett från sidan. Det var vad jag hade att titta på, så resten fick improviseras. Och såklart ändras efter mina egna önskemål. En av fördelarna med att låta sy upp sin klänning. Man kan få den att se ut hur man själv vill. (Ja, i alla fall så länge man är realistisk...) Klänningen var hittad. Den var min!

På den stora bilden, från Fadi el Khourys kollektion, hittar ni klänningen i högra hörnet. Även Gina Dirawi hade burit klänningen under någon fotografering till melodifestivalen visade det sig. Men man fick aldrig se den på mer än en liten bild på instagram. 

Höst, på riktigt

Lilltjejen är även hon förberedd inför kyliga höstdagar

Nu är hösten här. Utomhus är det mycket märkbart, det blåser storm och de löv som sitter kvar på träden är gula, oranga eller röda. Men kanske lite extra höstigt blir det när Hemsetorgdag har gått av stapeln. Det brukar kunna vara riktigt kallt på Hemsetorgdag. I år tycker jag att det inte var riktigt så farligt, lite blåsigt. Självklart var jag och lilltjejen tvugna att ta en sväng till Hemse. Gjorde de gamla vanliga "måste"-inköpen, såsom cocosbollar och kolor. Sådant som bara blir av att man köper just på Hemsetorgdag. Lilltjejen sov sött hela dagen i sin vagn, helt otroligt! Hon fick dessa finfina raggsockor och tillhörande vantar i ull av mormor, torgdagskap! Perfekt till kyliga dagar och dessutom supersöta.

Nu när hösten är här har jag börjat leta efter ett par nya stövlar till hösten/vintern. Mina älskade Vagabondstövlar har desvärre sett bättre dagar. Inte för att jag kan begära så mycket mer av dem, jag har haft dem i flera år! Och de blir svårersätteliga. Gjorde ett rikigt fynd igår på Hemse torgdag; ett par svarta, fodrade stövlar i skinn för 499 kr! Känner mig riktigt nöjd och ser fram emot att få använda dem.

Nu är höstens finaste ytterplagg inhandlade. Vad sägs om denna underbara cape från märket STOCKHLM? Jag fick syn på den i ett nummer av Elle och blev fullkomligt förälskad. Hittade den sedan på MQ´s hemsida, där den också gick att beställa. Självklart var den alldeles för dyr för mig, speciellt nu när jag är mammaledig. Men jag kunde inte låta bli. Hade ångest i flera dagar efter att den kommit och funderade på att skicka tillbaka den. Tillslut bestämde jag mig för att behålla den mot argumentet att jag måste använda den riktigt mycket. Jag fick den trots allt 200 kr billigare (fick någon rabatt, varför vet jag inte..) och dessutom fraktfritt (då man beställer över 800 kr)

"PEG" i naturvitt från PEPPERMINTROCK

Jag skall i dagarna se till att sy klart den svarta versionen av den underbara jackan "PEG" från det egna klädmärket; PEPPERMINTROCK, till mig själv. Påbörjade projektet i våras, men när det blev sommar lade jag projektet på is. (Lite varmt med en ulljacka ändå på sommaren) Nu skall jag återuppta sömnaden som återstår och använda den parallellt med den fina capen. Kanske blir det en fin mössa med. Mycket svart i höst för att vara jag, men jag gillar det.