del 1. bibeln.

När det blev bestämt att vi skulle gifta oss tog det ett bra tag innan vi ens började fundera på saker och ting kring bröllop. Det första jag gjorde var att införskaffa mig "bibeln". Nämligen en helt vanlig, tom anteckningsbok. Inbunden i svart läder och med lite tjockare tomma, vita sidor. Där i har det hela börjat. Idéer har snurrat vidare och kanske har de blivit till något.

Längst fram i boken skrev jag våra namn och årtalet då vi skulle gifta oss, 2013. Då blev det lite mer på riktigt. Svart på vitt. Boken delade jag sedan in i olika kategorier, som en innehållsförteckning. Vilket har visat sig vara bra mer än en gång!

Därefter har det med tiden fått grott fram. Bilder jag hittat på internet, har skrivits ut och klistrats in i boken. Allt ifrån smarta idéer, vackra klänningar, tygprover eller bara vackra inspirationsbilder. Allt som så något sätt känts rätt. Till detta har jag skrivit ner olika tankar och idéer som på något sätt dykt upp under tidens gång. Men även riktigt viktiga saker som gäster, budget och vigselinformation har rymts i "bibeln". Ganska snart fick jag en inblick i hur vi egentligen tänkte och vad som eftersträvades. Kanske hade man inte sett det så kristallklart utan "bibeln". Bröllopstema och återkommande färger liksom växte fram! (men mer om det en annan gång)

Många har blivit imponerade när de sett "bibeln". Tjejen i tygaffären tyckte den var helt fantastisk. För den har minsann fått hänga med. Lite över allt. Tygaffärer, hos guldsmeder och vid viktiga "bröllopsmöten". Där i har ALL information rymts. Viktig som oviktig. 

I mitt yrke använder man sig ofta av just inspirationsbilder eller vad som helst som kan inspirera till något. Och gärna sätter man ihop dessa till en så kallad "moodboard". Antagligen är det just därför det var där jag valde att börja; "bibeln" blev min bröllops-moodboard. Med den kan man lättare se saker ur olika synviklar, enkelt be någon om råd genom att visa eller bara ge minnet en chans att vila. 

Nu när allt är över är det fantastiskt roligt att kunna bläddra i "bibeln" och se på allt utifrån ett annat perspektiv. Att bara bläddra och kika på bilderna. Att se vad som faktiskt blev något och vad som sållades bort. Ett minne för livet.

Rafflande deckargåtor

Jag har, efter min nuvarande hang-up tv-serien "Veronica Mars", blivit lite smått besatt av dektektivyrket. Precis likadant som när jag var tolv och startade "Deckargänget" med några kompisar. Vi hade vårt "högkvarter" i min lekstuga på gården och ägnade våra "hemliga" möten åt att rita affischer som skulle sättas upp i samhället, där människor uppmanades att ringa oss vid mysterier.

Hittade häromdagen tips på "Hemlig agent-kalas" på mjölkförpackningen och blev allvarligt sugen på att plocka fram osynlighetsbläcket för att skriva inbjudningar. Längtar och hoppas att lilltjejen får lite av min livliga fantasi, så att jag kan få ordna "Hemlig agent-kalas"!

Jag har plockat fram min gamla deckarböcker; tre böcker med mästerdektektiven Dr Smart som huvudrollsinnehavaren. Varje bok innehåller flera småmysterier som man själv skall lyckas lösa. Jag minns att jag brukade tycka att de var jättekluriga! Lyckades sällan lösa några. I och för sig så var jag 11-12 år när jag fick en bok vid varje jul. Idag känns de inte riktigt lika kluriga, men visst, vissa mysterier kräver ändå att geniknölarna får arbeta en del. 

Barnasinnet mitt finns minsann kvar. Frågan är då bara hur mycket är för mycket?!


Här kommer ett mysterium ur en av böckerna till er att lösa:
"Någon som visste att de skulle komma, tycks ha fällt trädet över vägen för att kunna stoppa dem, övermanna vakterna och stjäla pengarna ur banktransporten", summerade konstapel Longarm för Dr Smart och polisassistent Rebekah Shurshot. "Jag hittade chauffören och säkerhetsvakten bundna i transporten", tilltalade han.
               De befann sig cirka åtta kilometer utanför staden. Den pansarklädda bilen med chafför och en vakt hade lämnat Bingo National Bank i stadens centrum klockan sex på morgonen. Chauffören och vakten väntade nu vid konstapel Longarms tjänstebil för att svara på frågor. "Klockan sen och trettio fick banken ett samtal från chauffören", fortsatte Longarm. "Han informerade om trädet som låg över vägen. Han sa att ingen människa syntes till, så de skulle stiga ur och försöka få bort hindret. Sedan hörde banken inget mer ifrån dem och ringde därför polisen. Jag var precis i närheten av banken när meddelandet gick ut över radion och jag åkte direkt hit. Jag var här inom fem minuter och hittade de bundna männen i den länsade bankbilen."
              Dr Smart gick ett varv runt värdetransporten. Dörrarna stod vidöppna och bilen var tom. Trädet som låg tvärs över vägen var tillräckligt stort för att hindra all trafik. Men inte större än att två man skulle kunna dra bort det från vägbanan.
            "Konstigt att rånarna visste vilken väg bankbilen skulle köra", sa assistent Shurshot. "De ändrar rutten varje dag."
            "Rånarna visste nog vägen så snart chauffören fått sina direktiv", sa Dr Smart, "men de tog ändå god tid på sig."

Vad menade Dr Smart? (lösning hittar ni nedan)

Lösning: Dr Smart misstänkte vakten och chauffören. De tycktes ha behövt en halvtimme för att åka åtta kilometer. De lämnade banken klockan 6, och ringde 6.30 för att meddela att vägen var blockerad. Det tog bara fem minuter för kommissarie Longarm att köra samma sträcka. De bör ha haft gott om tid att släpa ut trädstammen i vägbanan med hjälp av några kumpaner, som sedan band dem för att de skulle verka oskyldiga.