del 2. att hitta klänningen.

Modereportaget ur Damernas Värld som jag föll pladask för.

Med hjälp av "bibeln" klippte och klistrade jag en hel del när det gäller bröllopsklänningar. Många sidor med olika bilder blev det. Och det tog ett bra tag innan jag verkligen hade bestämt mig hur klänningen skulle se ut. Nästan så länge så att jag hann få lite småpanik. Redan från början bestämde jag mig för att sy min brudklänning själv. Bara för att jag kan. (eller åtminstone hoppades på det, jag har ju faktiskt aldrig sytt något liknade förut.) Och såklart hoppades jag på att kunna spara lite pengar genom att sy den själv. Ja, eftersom klänningen som varit min inspirationskälla kostade sisådär en 75.000 (!) Vilket liksom aldrig gjorde den till ett alternativ. Egentligen (har jag läst) betyder det tydligen otur att sy sin egen brudklänning. "Man kommer gråta lika många tårar i äktenskapet som antalet stygn man sytt på klänningen" - heter det. Men som tur är så är jag inge vidare vidskeplig av mig. Eller det beror sig ju på som man vill tro på det, eller inte. Jag ville inte. Än vill jag i alla fall påstå att mitt äktenskap är lyckligt. (Efter en knapp månad som gift..)

Jag hittade inte särskilt många bilder på inspirationsklänningen. Första bilden hittade jag i "Damernas Värld", i ett modeuppslag. Denna klänning är ingen brudklänning, utan en haute couture-klänning från svenska designern Fadi el Khoury. Och just denna klänning kanske är mer en gala/röda mattan-klänning. Den ljusgråa, lite krispigt dimmiga kjoldelen var det enda som syntes under en pälsväst men ändå föll jag pladask. Egentligen så såg man inte alls hur den skulle kunna vara konstruerad. Som sömmerska önskade jag att jag kunde få se den "live". Klämma lite på den, känna in materialet och vrida och vända på sömmarna. Önsketänkande. Jag googlade runt, hittade till Fadi el Khourys hemsida, vilket inte direkt ledde till några bättre bilder. Jag lyckades i alla fall tillslut få fram en bild på livet framifrån och en miniatyrbild, lite snett från sidan. Det var vad jag hade att titta på, så resten fick improviseras. Och såklart ändras efter mina egna önskemål. En av fördelarna med att låta sy upp sin klänning. Man kan få den att se ut hur man själv vill. (Ja, i alla fall så länge man är realistisk...) Klänningen var hittad. Den var min!

På den stora bilden, från Fadi el Khourys kollektion, hittar ni klänningen i högra hörnet. Även Gina Dirawi hade burit klänningen under någon fotografering till melodifestivalen visade det sig. Men man fick aldrig se den på mer än en liten bild på instagram.