Redan då det blev bestämt att vi skulle gifta oss, hade jag föreställt mig en vigsel utomhus. (Och ja, jag erkänner. Jag har sett "Twilight-filmerna" och bröllopet där är helt fantastiskt!) Jag älskar naturen och har alltid gjort det. Kanske allra mest skogen. En av de bästa saker jag vet är skogspromenader. Det ger mig ett inre lugn som är svårt att beskriva.
När vi förklarade att vi funderade på en utomhusvigsel för vänner och bekanta så var det många som sa: "vad trevligt; en vigsel vid havet!" Kanske vore det ett självklart alternativ när man nu bor på den fantastiska ön som Gotland faktiskt är. Vackert hav överallt. Men jag var rätt bestämd på den punken, det skulle vara i skogen. Problemet var bara var och om det var praktiskt möjligt? Det försvårar ju en hel del, man skall ordna sittplatser till alla gäster och framförallt ha tillgång till el, till exempel.
Redan mer än ett år i förväg, när vi hade beslutat att gifta oss, hittade jag platsen. Den perfekta platsen. Där vi skulle bli man och hustru. Jag var ute på promenad med barnvagnen, som alla andra dagar eftersom jag var föräldraledig. Ofta valde jag att svänga av och gå genom kyrkstigen; en liten, smal skogsstig som fungerar som en genväg mellan samhället och kyrkan. jag njöt av vårluften som då susade i träden. Där öppnar sig skogen i små skogsdungar. Man kan säga att träden formar flera små "rum". I dessa rum spricker solens strålar helt fantastiskt vackert emellan de lysande gröna bladen i de pampiga trädkronorna och lyser ner med bestämda små strålar här och där. Det kan varit en av de finaste platser jag någonsin varit på. I en annars tillsynes helt vanlig skog. Jag blev nog helt enkelt lite kär, kär i skogen och kär i känslan jag kände när jag var där. Där var vår plats!
I våras vandrade jag och R omkring där för att helt bestämma var och hur det skulle se ut. Var skulle "altaret" vara och var skulle gästerna sitta? (Det skall erkännas att han tyckte att jag var lite jobbig som prompt skulle vara i skogen, det var ju mycket enklare att bara gifta sig i kyrkan! Där fanns ju både el och sittplatser klara. Men varför skall göra något enkelt? Han känner ju mig..) Tillslut hittade vi den perfekta platsen tillsammans. Mitt framför två hopväxta björkar (ett tecken?) skulle altaret vara. Framför björkarna fanns det lagom mycket plats för gästerna att sitta. Dessutom kunde gästerna enkelt promenera från kyrkan (där det fanns bra med parkeringsplatser) till vigselplatsen och brudparet (vi!) och vårt följe kunde komma från andra änden av stigen, så att vi slapp visa oss för gästerna innan vigseln.
Steg ett var att ta reda på vem som ägde marken, så att vi kunde be om lov att få vara där, och även röja upp lite (där fanns en del brännässlor och annat kan jag lova) Steg två var att försöka få fram el. Som tur är så finns där sommarstugor en bit ifrån, som inte syns på platsen men som finns där bakom alla träden, ute vid vägen. Där var de snälla nog att låna ut el till dagen. Sittplatser löste sig genom att vi fick låna vita klappstolar av en bekant. Lätta att frakta, lätta att ställa ut och lätta att sedan packa ihop, perfekt! De stora frågetecknen löste sig alltså sinom tid och vi kunde absolut inte valt en underbarare plats att säga "Ja" på.
Våra familjer och närmaste vänner hade bestämt sig för att vi skulle få en fantastisk blomsterbåge vid "altaret". Bästa E (toastmadame) hade lagt märke till en bild i min "bröllopsbibel", på en stor blomsterbåge. Tillsammans med bågen, utplacerade vaser (gamla inläggningsburkar från olika loppisar) och 8 glasflaskor som jag monterat med snöre på varsin lång pinne utgjorde de blommorna som dekorerade vigseln. Blommor som var plockade och odlade i allas trädgårdar. Men dessutom vi hade ju en hel skog till dekoration också! Utan familjen och vännerna hade vigselplatsen aldrig blivit så fantastisk som den blev och som jag föreställt mig den. De dekorerade med alla blommor, gjorde bågen, torkade av alla stolar (ja det spöregnade hela förmiddagen på själva bröllopsdagen! Vi kan erkänna att vi hade hjärtat i halsgropen när vi vaknade på morgonen och hörde regnet slå mot fönstret. Men när klockan slog 15.00 strålade solen som om den inte gjort annat. Tur? Eller så var det meningen kanske?!) Dessutom hade de monterat fina glasburkar med ståltråd som hängde och lyste med värmeljus från trädgrenar överallt på vigselplatsen. Tillsammans med skogens vackra natur blev det helt magiskt! Helt fantastiskt magiskt.
Många har frågat hur vi lyckats hitta denna plats. För de, likt oss, tyckte att det var en helt fantastiskt plats. Ärligt talat så vet jag inte riktigt hur vi lyckades hitta den platsen egentligen, kanske med hjälp av lite fantasi. Fantasi och inspiration till att se vad det skulle kunna bli av en lite lätt vildvuxen skogsdunge.
En vecka (på dagen) efter bröllopet begav vi oss till "kyrkstigen" för att minnas och njuta lite till. Där ristade vi in L+R i ett hjärta på en av de hopväxta björkarna. Ett kärlekstecken oss emellan men också mellan oss och "kyrkstigen". Det har blivit vår plats, vår favoritplats.
Efter att vigselplatsen var bestämd flöt förberedelserna på naturligt i just det temat; skog och natur. Inbjudningskort, vigselprogram, buketterna och dukning. Men mer om detta en annan gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar