Vårt bröllop skulle kännas "enkelt" men ändå på riktigt och vackert. Jag ville inte låta det bli allt för traditionellt eller stelt. Därför uteslöt vi de gamla hederliga brudmarscherna vid vigseln. Nej, det är inte riktigt hela sanningen, vid uttågningen spelades såklart "Gotländsk brudmarsch" på fiol hela vägen från vigselplatsen, genom skogsstigen och fram till kyrkan. Så lite tradition fanns minsann inbakat! Egentligen så var det aldrig något svårt val att välja bort brudmarscherna, för Låten fanns sedan länge bestämd i mitt huvud och jag hade redan flera gånger fantiserat om att få gå in tillsammans med R på vårt bröllop till just den låten. Valet var rätt enkelt.
En dag i april-maj 2012 var jag ute på den dagliga vårpromenad med barnvagnen, gåendes genom kyrkstigen. Platsen där jag föreställde mig att vi skulle gifta oss. (även om det då var långt ifrån spikat och snarare endast en fantasi i mitt huvud som jag knappt yttrat till någon vid den tidpunkten). Ungefär i samma veva som tanken om att "här skall vi gifta oss" dök upp i mitt huvud så blev även låtvalet uppenbart. I lurarna spelades, på ständigt upprepning, låtarna "Flightless bird american mouth" (med Iron & wine) och "A thousand years" (med Christina Perri). Ja, jag vet, lite klyschigt taget från "Twilight"filmerna, men gillar man musiken, så gillar man musiken. Båda två är låtar som fick/får mig att känna ett otroligt lugn. Precis så som jag känner mig tillsammans med R.
Vi lyckades tillslut få tag i fantastiska personer som lärde sig att spela låten live; där och då mitt i skogen. En gitarrist, en pianist och en violinist. Tillsammans med vårat bröllopsfölje som bestod av brudnäbbar, tärnor och marsalker gick vi in till en instrumental version av "A thousand years". Och det blev precis allt som jag fantiserat om. Fast bättre.
Sedan spelades låten ännu en gång under vigseln, fast då även med sång. Så att alla även fick höra den fantastiska texten. Som pricken och i:et. Låten "Flightless bird american mouth" blev sedan vår "bröllopsvals" (vals och vals, vi struntade i att lära oss dans vals och helt enkelt bara dansade och njöt av att vara gifta med varandra!)
Antagligen så tänkte ingen av gästerna på detta, men det fanns en baktanke med citatet "And all along I belived I would find you", som stod citerat redan på deras inbjudningskort. Denna text är såklart ett citat ur "vår" låt; "A thousand years". Så när låten spelades på vigseln knöts liksom trådarna ihop.
Om ni vill ta del av lite av den känslan som vi upplevde där i skogen den där dagen så räcker det rätt långt med att lyssna på låten:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar