trädgårdsmisär.

I och med det fina vårvädret som nu varit de senaste dagarna börjar längtan efter trädgårdsarbete uppstå. Tyvärr har jag inte överdrivet mycket energi till övers nuförtiden. Suck, denna ständiga trötthet. Men att längta efter att få ut i vårsolen och riva lite i trädgårdslandet eller plantera en och annan blomma i krukor på altanen kan jag åtminstone orka.

I mitt trädgårdsland råder just nu total misär. Tyvärr. Jag hann/orkade aldrig förbereda det inför hösten och vintern i fjol somras, utan övergav det helt enkelt bara. Så i vår blir det verkligen till att riva i alla vissna gamla plantor och blommor som inte bör vara där. Den stackars ärtställningen som vi själva knåpade ihop med hjälp av några hasselpinnar och ett grovt snöre, blev även den övergiven mitt i trädgårdslandet där den totalt fallit ihop. Förmodligen gav den upp i någon av höststormarna. Visserligen är den nog ganska enkel att få ihop igen, men just nu ser den lite smått ynklig ut där den nu står lite på trekvarts.

På tal om höststormarna, det som här hemma tog mest stryk i dem är definitivt vårt växthus som vi köpte ifjol våras. På Rusta hittade jag nämligen ett alldeles lagom stort, litet växthus som byggdes ihop bredvid trädgårdslandet för att rymma några plantor av tomater, paprika och chili. Vi har ju inget behov av något stort växthus, eftersom det bara är meningen att bara vi själva skall kunna försörja oss på dess "frukt". Därför passade det lilla miniväxthuset oss perfekt. Dessutom köpte jag två zinkhyllor "Hyllis" för 99:-/st från Ikea som skulle agera hyllor åt olika småplantor och blommor inuti växthuset. På marken var det meningen att jag skulle lägga sten som hyllorna enkelt och snyggt skulle kunna stå på, men detta hann aldrig bli helt färdigt. Påbörjat, men inte färdigt. Men jag kände mig trots allt rätt nöjd med mitt lilla, plastiga växthus trots allt. Det skulle ju bli fint och funktionellt när allt blev klart, nu denna vår.

Men åter till det tråkiga, höststormarna gav växthuset vad det tålde, eller snarare kanske vad det inte tålde. Nu saknas det en dörr, en taklucka och fyra kanalplastskivor. Tja, i princip halva växthuset har helt enkelt blåst bort! Ja, jag förstår nu varför det var så "billigt". Antagligen så skall man inte köpa växthus på Rusta. Ett växthus som inte tål lite vind är ingen höjdare när man bor på en ö, och speciellt inte när man bor så "nära" havet som vi gör. Besviken kikar jag då och då ut på det sönderblåsta växthuset och funderar febrilt över VAD vi skulle kunna göra åt skiten. Hur skall vi lyckas få ordning på det? Alla delar utom en kanalplastskivor är återfunna, men hur skall de komma på plats igen utan att de lika snabbt blåser bort? (För ja, början försökte vi sätta tillbaka skivorna allt eftersom de envisades med att blåsa ur, inte världens enklaste uppgift må jag säga. Dagen efter var de ur igen... Tillslut gav vi upp helt enkelt och började bära in skivorna i vedboden.) Jag hoppas att vi på någotvis skall komma på en plan för vad vi skall göra med vårat växthus, att vi skall lyckas få ihop det igen. Det känns verkligen lite tragiskt att det inte ens skulle lyckas överleva ETT år. Extremt dåligt kvalitet, skulle jag vilja påstå.

Jag får hoppas att jag på någotvis kan lyckas röja undan misären i både trädgårdsland och växthus som hösten och vintern helt enkelt medfört. Jag önskar mig lite energi och tid, att orka bege mig ut och ta tag i det. Och när det gäller växthuset så önskar jag mig idéer, inspiration och ett litet mirakel, så att det kan bli helt och fint igen. För jag kan inte annat än att minnas hur trädgårdslandet härligt grönskade förrförra sommaren och förra sommaren. Fullkomligt underbart, eller hur?