babynest.

Ja, jag har gjort som så många andra blivande mammor med "boa" behov. Jag har sytt ett eget babynest till den kommande lilla krabaten i magen.

Vad jag inte riktigt förstår är hur jag lyckades missa denna smarta babygrej när lilla L föddes. Hon sov mer än gärna på soffan, och trångt skulle det vara. Vi bäddade runt en massa kuddar omkring henne, så att det skulle bli gosigt trångt men också framförallt för att hon inte skulle ramla ner. I spjälsängen var det samma sak som gällde. Hon vägrade sova där, den var alldeles för stor. Vi fick lägga kuddar runt om så gick hon med på det, tja ibland i alla fall. 

Första gången jag dök på ett babynest var inte förrens lilla L hunnit bli 1,5 år. Då fick hon en liten en A-kusin som hade ett fint babynest. Och jag fattade inte hur jag kunnat missat en sån smart liten grej! Då visste jag ju att en sådan hade passat perfekt till lilla L när hon var bebis. Därför hamnade även det såklart på min "att-göra"-lista nu när nummer 2 snart är här. 

Tillsammans med det fina Molntyget från Färg &Form (av Gunilla Axén) och det ekologiska stjärnmönstrade satintyget från Stoff & Stil, blev det ett gosigt litet näste för en bebis. Jag hittade beskrivning och mönster på internet, bland annat HÄR. Det var väldigt enkelt att göra, inga större svårigheter. Jag lyckades dock göra mitt mönster lite för "stort" ute i de två rundade hörnen, vilket resulterade i att det blev lite för mycket tyg just där när väl vadden i kanten blev i stoppad. Ja, så är det ju när man aldrig sytt en grej förut och inte har ett färdigt mönster att gå efter. Det blir alltid bättre andra gången. (Vilket är typiskt, eftersom man ofta bara gör grejen en gång..) Jag bestämde mig att sova på saken och efter en natt med röriga drömmar och tankar endast på babynest förstod jag att jag skulle bli tvungen att ändra på mitt näste. Redan morgonen därpå började jag sprätta och gjorde om allt så att det blev rätt och fint, som det skulle vara. Och det var verkligen inte särskilt fult eller dåligt innan, jag hade verkligen överlevt det.

Men nu råkar det ju vara så att jag, mer eller mindre, lider av viss perfektionism. Ibland är det helt enkelt enklast att göra om och göra rätt, för att jag själv skall må bra. Annars kommer den där lilla grejen störa mig VARENDA gång jag ser den. Och ja, det är så illa att det ibland kan röra sig om saker som inte ens syns, saker som är inuti något eller saker man helt enkelt aldrig skulle tänka på. Men VET jag att det finns där, så finns det där. Och det stör mig. Det är därför jag ytterst sällan blir nöjd med saker jag själv sytt eller gjort. Men om någon annan gör EXAKT samma grej så tycker jag alltid att det är jättefint! Jag är min egen stora kritiker.

Det löste sig i alla fall med babynestet. Det gick fort att ändra och resultatet blev bra. Jag känner mig nöjd och tror att den verkligen kommer komma till användning. På soffan, i vagnen, i sängen. Och nu har jag både erfarenhet och ett väl fungerande mönster utifall jag någon gång skulle behöva sy ett till. I det stora hela så tyckte jag att det var riktigt kul och enkelt att sy, ett riktigt bra tips till blivande mammor med "boa"behov.