när energin tagit slut.

I förrgår hade lilla H magknip i stort sett hela dagen. Det fortsatte såklart även under natten. Igår var det bättre igen men efter endast 3-4 timmars skönhetssömn så var jag såklart trött. Men ändå kunde jag inte slappna av och vila, utan jag höll igång i stort sett som vanligt. Plockade på grejer och bakade kakor till lilla L's födelsedag och så vidare. 

Men så idag, jag känner mig som en klubbad säl! Energin har tagit slut. Trots god sömn i natt. Tyvärr får jag inte mer energi när jag tänker på allt som här hemma behöver göras; Köket är ett bombnedslag efter gårdagens bakning. Disk skall diskas. Tvätt skall tvättas, lilla H har snart inga rena bodys kvar trots att jag tvättade häromdagen. Tvätt skall strykas. Tusen små leksaker skall plockas upp, de ligger överallt! Lika så böckerna som lånades på biblioteket igår. Hela huset skulle dessutom behövas dammsugas. Fönstren behöver putsas (jag påbörjade det projektet innan midsommar, men hann endast köket.) Sängen skall bäddas. Egentligen behövs lakanen bytas. Soporna behövs bli uttagna. Det är fullt i garaget med sopor, det skulle behövas en tripp till tippen med dem. Katter skall matas. Blommor skall vattnas (för "Hortensia tål inte att bli uttorkad" lyder lagen) Växthuset måste öppnas. Växthuset måste vattnas. Alla blommor, buskar och träd måste vattnas, idag är det dessutom jättevarmt och vi vattnade inte igår. Alla rabatter måste rensas från ogräs. Trädgårdslandet också. Rädisor bör gallras. Jordgubbar skall plockas. Gräsmattan behövs klippas (tack gode gud för att det brukar vara makens "att göra") Samtidigt skall lilla H matas. Och sövas. Och lilla L vill gå till parken och leka, men hon vill inte klä på sig. Och nu skall lunch lagas. Jo, jag borde ju egentligen också måla mina naglar, bli lite sommarfin och fräsch. 

Och det enda jag vill just nu är att lägga mig i solstolen ute på altanen, med en solhatt över ansiktet och få slumra en stund. Vila ögonen. Höra tystnaden och fågelkvitter. Att få vara alldeles ensam och få njuta av det! 

Egoistiskt, javisst. Livet som mamma/husägare är inte alltid en dans på rosor. Men stopp! Vem säger egentligen att allt detta "behöver" göras? Varför är det ett "måste"? Ingen människa i världen tvingar mig att göra något. Nåväl, småttingarna måste ju få sitt såklart, men i övrigt finns det egentligen inga "viktiga" måsten. Bara mitt dumma huvud som radar upp "måsten" på löpande band. Men det kommer ju aldrig ta slut. Huset behövs städas nästa vecka igen. Blommorna behöver vattnas redan imorgon. Mat måste vi ha ikväll igen. Ja, ni förstår. Det är dags att sätta stopp. Prioritera om och inte känna tvång över att allt "måste" göras på en gång, eller kanske rent av inte göras alls! 

Jag hoppas ni förstår min sarkasm i allt detta. Energin är slut, helt enkelt. Förhoppningsvis så känns det hela lite bättre i eftermiddag om man lyckas få ta en tupplur ihop med småttingarna. Och då kommer jag förmodligen att köra på som vanligt igen och allt jag just har sagt glöms snabbt bort! Suck.