ett gammalt blått bord.

Ingen har nog missat att jag älskar gamla prylar. Att få ge gamla slitna saker nytt liv; att använda dem antingen precis så som de är eller ge dem en liten uppfräschning i form av färg eller liknande är fantastiskt tycker jag! 

Det som är så fantastiskt med gamla saker är att de har en historia. Varenda skavank är resultatet av liv. Som mitt underbart vackra sidobord som jag har stående i hallen. Det har två breda plank som skiva och vackert svarvade ben. Det fick jag av min mormor och morfar när jag var tonåring. På den tiden fungerade bordet som sminkbord hos mig, vilket den passade utmärkt som med sitt långsmala utförande.

Tack vare att bordet kommer ifrån min mormor och morfar så har jag kunnat få reda på en del av bordets historia. Bordet kommer ifrån min mormors barndomshem. När hennes pappa dog och huset skulle tömmas kastades bordet upp på en släpkärra med tippen som slutstation. Såklart utan min mormors vetskap. I sista sekund lyckades hon stoppa bilen med bordet på släpet för att rädda det. Vilken tur! Innan bordet sedan kom i min ägo målade min mormor det i två olika blå nyanser linoljefärg. Skivan är lite mörkare blå än benen och tillsammans är det fantastiskt fint och livfullt, precis så som bara linoljefärg kan bli.

Idag ser jag mitt blåa gamla bord varenda dag när jag kommer inför dörren här hemma. I vår stora hall gör det sig bra som avlastningsbord och det är så fint mot den vita pärlsponten. Ett gammalt blått bord som defenitivt är en av mina favoritmöbler här hemma.