lyckan. lugnet. skogen.

Idag verkar det som det skall regna hela dagen. Eller till och med hela veckan, mer eller mindre. Det varma sommarvädret som vi hade så sent som förra veckan är som bortblåst. Men när solen väl tittar fram, ja då är den där igen; värmen. 

Dagar som den här, när man sitter inomhus och kurar är dagar då man kan sitta och minnas. Tänka tillbaka på sommaren och uppskatta livet. Jag tänker på en dag, för bara några dagar sedan då jag och lilla H var ute på en barnvagnspromenad och solen lyste stark. Vi tog vår tillflykt till skogen. Där var det alldeles lagom. Lite sol glittrade ner genom trädkronorna och i skuggan var det svalt och skönt! Det var helt underbart. Bilderna ni ser är ifrån just den promenaden.

I skogen är luften frisk. Det där jag på riktigt känner att jag andas. I skogen är det tyst, ja förutom fågelkvitter och det är ju bara helt fantastiskt. Och direkt när jag kliver in i en skog möts jag av ett lugn. Här finns det rum att fantisera de allra vildaste fantasier och tid för att fundera. Eller för att bara vara. Och det är väl det mest fantastiska av allt; att bara vara. Att bara vara sig själv ett litet tag. Det är nog något som vi i dagens samhälle tar oss alldeles för lite tid till. 

Ord kan inte beskriva hur fantastiskt glad och tacksam jag är över att bo såhär ute på landet. Att jag bara kan kliva ut genom dörren och komma direkt in i naturen! Hemifrån har jag kanske 5 minuters gångavstånd till närmsta skog. Det är en fantastisk skogsstig som slingrar sig mellan träden. Och jag kan bli helt salig av de gröna trädkronorna och trädens pampiga, nästan lite mystiska, grova stammar.

Jag har älskat skogen så länge jag kan minnas. Jag minns alla skogspromenader hemma i skogen bakom min mormor och morfars hus. När jag och min bror med spänning gick över den lilla bron som fanns över diket och kröp in under taggtrådarna. Så var man där, mitt i skogen. Som att kliva in i ett helt annat land, ett alldeles eget Narnia.

 Jag minns alla de skogspromenader med mamma och pappa, då vi letat svamp eller plockat blåsippor. Svamp äter jag inte ens och har aldrig gjort, men ändå var det alltid lika fantastiskt att komma ut i skogen och plocka svamp. Kanske var det eftersom det alltid verkar finnas något nytt som väntar på att bli upptäckt i skogen. Skogen- en mystisk plats men alltid lika varmt välkomnade. 

Skogen gör mig lycklig.